Fru talman! Ledamotens ekonomiska politik förvärrar och försvårar integrationen i Sverige. Det är otroligt märkligt att ledamoten står här och säger att hon inte håller med mig när jag exempelvis tog upp skatterna. När man ger 90 procent av jobbskatteavdraget till dem som har det bäst ställt och säger att det inte påverkar integrationen och inte har med debatten att göra är det verklighetsfrånvänt.

Men det kanske blir så här när man, som Sverigedemokraterna har gjort, slår sig ned i ett slott bakom murar långt ifrån vanliga människors vardag och förhandlar om det politiska innehållet. Då blir det ingen politik för vanligt folk. Det är dessa konsekvenser vi nu möter, och det är dem jag pratar om just nu.

De ekonomiska klyftorna ökar, och trots krisläget reagerar inte regeringen på de faktiska problem som människor där ute upplever. Vi står i en integrationsdebatt och har ett parti som är ansvarigt för politiken men som frånsäger sig ansvaret när man känner för det. Denna politik drar isär vårt samhälle på alla sätt. Den drar isär samhället och förvärrar välfärdskrisen och hushållens ekonomi. I stället borde regeringen göra satsningar som stärker vårt samhälle och gör att vi kan ha en god integration.

Ledamoten förvärrar hela situationen. Hon frånsäger sig ansvaret och säger att ekonomi inte har med debatten att göra. Det är verklighetsfrånvänt. Sverigedemokraterna vill prioritera sänkta skatter för dem som har det bäst och öka de ekonomiska klyftorna i stället för att göra någonting åt integrationen i form av integrationsåtgärder. Åtgärderna lyser med sin frånvaro, och nu kan de rika dra ifrån och de fattiga lämnas efter. Det ökar det vi kallar för segregation. Varför driver Sverigedemokraterna en sådan politik?