Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag skulle för alla som inte är så jätteinsatta i frågan vilja ge lite bakgrund till interpellationen. Faktum är att ungefär 16 procent av svensk vindkraft i dag ägs av kinesiska staten, främst via komplicerade bolagskonstruktioner. Bolagen gör enligt granskningen som gjorts stora förluster, vilket bland annat beror på att de töms på pengar genom räntesnurror och höga internräntor. Men svenska skattebetalare har historiskt sett betalat hundratals miljoner kronor för de här investeringarna via elcertifikatssystemet. Det finns numera också stora gröna krediter och väldigt förmånliga lån att få från EU:s håll via bland annat Europeiska investeringsbanken, och det innebär ytterligare skattemedel.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
De här ägarstrukturerna utgörs ofta av lager på lager av olika holdingbolag, vilket i praktiken gör det nästan omöjligt att komma i kontakt med de kinesiska ägarna och utkräva ansvar, till exempel om bolaget hamnar på obestånd. Något som är oroväckande är att det framför allt är det statligt ägda och i USA svartlistade China General Nuclear Power Corporation som utgör moderbolaget i de här komplicerade bolagsstrukturerna.
Då kan man fråga sig vad som är problemet, förutom att svenska skattebetalare subventionerar kinesiska investeringar på svensk mark. Jo, ett problem är, som jag precis nämnde, att det har visat sig vara väldigt svårt att få kontakt med ägarna om bolaget hamnar på obestånd. Vad händer egentligen med vindkraftsparken om elproduktionen upphör? Vad händer med nedmontering och återställning om man går i konkurs och ägarna inte ens går att få tag på? Hur ska ansvar kunna utkrävas? Och vilka får i slutändan betala? Jo, det återkommer: våra kära svenska skattebetalare och elkunder. Markbygden 1 är ett väldigt adekvat och aktuellt exempel.
Fru talman! Det finns ytterligare en aspekt på det kinesiska ägandet, och den har uppmärksammats av Säpo och den nyinrättade myndigheten Inspektionen för strategiska produkter, som ministern nyss nämnde. I en rapport skriver man i sin lägesbild att Kinas utlandsinvesteringar "utgör en möjlig svensk sårbarhet utifrån risken för politiska och ekonomiska påtryckningar".
Ministern nämnde i sitt svar att den här regeringen "lade fram ett förslag om en lag om granskning av utländska direktinvesteringar redan under sitt första år i regeringsställning" och att denna lag "gör det möjligt för Inspektionen för strategiska produkter att ingripa mot investeringar i samhällsviktiga verksamheter om det finns skäl för det". Ministern säger vidare i sitt svar, fru talman: "Stora vindkraftsparker omfattas i de flesta fall av definitionen av samhällsviktig verksamhet."
Således, ministern, finns det såvitt jag kan utläsa en insikt i problematiken. Det finns ett förslag om en lag. Det finns vidare en myndighet med ansvar att granska, och vi har ett förslag från EU om en förordning gällande utländska direktinvesteringar i unionen. Föregående regering gjorde ingenting på det här området heller, så det är mycket bra att nuvarande regering faktiskt har adresserat frågan. Det jag kanske dock saknar från ministern och skulle vilja höra lite mer om är vilka konsekvenser ministern ser att vi kan få till följd av det här ägandet och de problem med ansvarsutkrävande och så vidare som jag har lyft fram. Finns det ytterligare konkreta åtgärder i pajpen?