Herr talman! Det stämmer att vi i Miljöpartiet lutar oss mot forskning. Det är också därför vi har utvecklat vår energi- och klimatpolitik så som vi har gjort.

Jag har i min fråga till klimat- och miljöministern gett ett ypperligt tillfälle att redogöra för reella argument och belägg. Att välkomna alla förnybara produktionsslag eller att även inkludera ny kärnkraft, så som Romina Pourmokhtari vill, är skillnaden mellan våra partier. Då vill jag veta vad det finns för belägg för att ett välkomnande av ny kärnkraft skulle ha någon klimatnytta. Jag har fortfarande inte fått något svar på den frågan.

Miljöpartiet har presenterat en grön klimathandlingsplan för Sverige för att visa att det finns politik som kraftigt kan minska utsläppen av växthusgaser och undvika de allvarligaste riskerna med klimatförändringarna. Vår klimathandlingsplan innehåller åtgärder för utsläpp inom alla sektorer inom Sveriges gränser, för de konsumtionsbaserade utsläppen, för ökad kolinbindning i skog och mark och för att åstadkomma negativa utsläpp och åtgärder som stöder omställningen, där en kraftfull utbyggnad av elproduktionen är en viktig del.

Tidöpartierna har i stället reducerat all miljöpolitik till klimatpolitik, all klimatpolitik till energipolitik och energipolitiken till att i princip enbart handla om kärnkraft.

När vi talar om industrins omställning handlar det om att leverera terawattimmar innan 2030, och då är kärnkraften fullständigt irrelevant.

Vi i Miljöpartiet vill se konkreta planeringsmål för 2030 och 2035 - inte enbart till 2045. Vi vill tillgängliggöra dubbelt så mycket el till 2035, och vi vill att det förnybara energisystemet ska vila på en stabil grund av grön baskraft.