Fru talman! Jag vill ändå avsluta med att tacka för interpellationen. Detta är en del av arbetsformerna i Sveriges riksdag och ingår i den granskande funktion som riksdagen har i förhållande till regeringen, som är viktig och något att värna. Jag vill understryka att jag helt delar bilden av att det också är så här man kan tillämpa ansvarsutkrävande gentemot de statsråd vi har i regeringen - mycket riktigt så.

Jag vill också tacka för tillfället att kunna korrigera en del av de felaktigheter som har återgivits här och som är väldigt lätta att kolla upp men också de medieuppgifter som har förekommit. Och jag vill tacka för möjligheten att ge en motivering till de medborgare som tänker "När det har varit ditt ansvar som energi- eller näringsminister, varför har du då valt att inte vara där?". Jag har till exempel kunnat berätta om klimattoppmötet och energiministerrådsmötet med de nordiska ministrarna.

Jag har också kunnat visa på ett effektivt arbete för att driva på när det inte handlar om skarpa förhandlingar under ministerrådsmötena - att tidigt kunna värna de svenska intressena. Ett sådant exempel var det besök jag gjorde i Bryssel för bara några veckor sedan, där det i marginalen talades öppet om att det är ganska ovanligt att ha en svensk minister på plats på det sättet. Man sa att det var länge sedan det var någon som arbetade så proaktivt, när det inte gäller aktuella, pågående diskussioner under ministerrådsmöten, för att påverka EU:s agenda långsiktigt. Detta tror jag att vi ska göra mer av, oavsett vilken politisk färg regeringen har.

Senast i dag hade jag också, som energi- och näringsminister, möjlighet att sitta ned med Tysklands förbundskansler Olaf Scholz och framföra det jag många gånger framfört, både vid faktiska möten och bilateralt via sms och telefon till min tyska kollega, om hur vi får en fungerande marknad där vi inte påverkas negativt av att länder har valt att nedmontera en fungerande baskraft.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.