Fru talman! Tack till ministern för svaret och för det arbete som har påbörjats från departementets sida med att med kritisk blick våga ta del av de effektutvärderingar och annat av många stödprogram som har gjorts, inte minst av Riksrevisionen och Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser! Där tror jag att det finns mycket att hämta, sett till exempelvis rena policyförslag som nedskärningar på delar av de existerande företagsfrämjande åtgärderna.

Jag inser att jag pratade ganska vitt och brett i mitt förra anförande. Nu ska jag försöka vara i någon bemärkelse mer konkret.

Det jag ser som en risk, mot bakgrund av min ideologiska inriktning att staten inte ska ägna sig åt att leka riskkapitalist, är det faktum att staten i allt högre utsträckning deltar i riskfyllda projekt, antingen genom helt eller delvis statliga bolag eller i relation till så kallade privata bolag som bygger sina balansräkningar på stöd och krediter från Sverige, EU, institutionella investerare, pensionsfonder med mera. Det står dem naturligtvis helt fritt att investera i olika typer av projekt, men jag ser en tendens att den svenska staten i allt högre utsträckning tar stora risker i dessa projekt utan att ha särskilt stora förutsättningar att ta del av en potentiell uppsida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det lyfts fram av forskare som till exempel Christian Sandström att man från politikens sida tar en del av risken i riskfyllda projekt där den potentiella avkastningen tillfaller de så kallade privata ägarna. De har hittat en fantastisk hävstång för det instoppade egna kapitalet genom att staten blåser upp detsamma och tar risker utan någon chans att ta del av potentiell utdelning i framtiden. Det är en oro jag har, och jag skulle vilja höra ministerns syn på statens utökade risktagande i enskilda industriprojekt.