Fru talman! Jag vill inleda med att tacka Jessica Stegrud så mycket för interpellationen.

Olika aktörer anger olika siffror för det kinesiska ägandet. En del anger betydligt lägre siffror än 16 procent. Det beror lite grann på hur man ser på det. Till exempel har branschföreningen Svensk Vindenergi kommenterat detta, och Energimyndigheten har försökt värdera det. När man gjorde en beräkning av alla pågående projekt som ska vara driftsatta till 2026 kom man fram till att kinesiska bolag äger drygt 5 procent av vindkraftsparkerna och står för drygt 6 procent av den totala installerade vindkraftseffekten i landet och 7 procent av den totala årliga produktionen av vindkraftsel i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill dock vara tydlig med att jag tycker att det här är problematiskt. Jag vill också understryka att det är en sak hur man viktar och beräknar det faktiska direkta ägandet och en annan att vi i värdekedjan runt vindkraften och kraftproduktionen har ett väldigt stort beroende av flera aktörer som vi ser som problematiska. Dessa är betydligt svårare att komma åt med den lagstiftning som nu har trätt i kraft.

Lagen trädde i kraft 2023 och har som sagt sin bakgrund i EU-förordningen. Det är bara utomeuropeiska investerare som träffas av lagen, men den är utformad för att det ska vara svårt att kringgå den genom till exempel avancerade upplägg. Det är hela intentionen, men det är uppenbart att man kommer att behöva följa det här framåt. Vi är visa av erfarenhet; när vi lyckas täppa till på ett ställe brukar man hitta sätt att försöka kringgå lagen på andra sätt. Just nu pågår förhandlingar om revidering av förordningen om utländska direktinvesteringar. Syftet med ändringarna är att göra det obligatoriskt för medlemsländerna att ha ett granskningssystem, vilket det inte är i dag, och att öka kraven på samarbete och informationsutbyte mellan olika medlemsländer samt mellan medlemsländerna och kommissionen.

Det är helt uppenbart när vi ändå har en förhandling om en revidering att Sverige har anledning att löpande utvärdera om vi själva är nöjda med implementeringen för vår egen del och hur vi själva har valt att tillämpa den. En stor utmaning är investeringar som redan har skett kontra dem som kommer framöver, där vi har lättare att navigera än när det gäller det som redan finns på plats i Sverige.