Fru talman! Vi är åtta riksdagspartier. Jag kan konstatera att jag är invald för Västerbotten, där det finns mycket lands- och glesbygd. Där finns det flera partier som saknar representation, men Miljöpartiet har representation. Som det ser ut nu växer Miljöpartiet i många delar av landet i både medlemmar och stöd, och det är jag väldigt glad för.

Jag som, sedan valet, är nytillträdd landsbygdspolitisk talesperson kommer givetvis att jobba aktivt för att fler ska få kännedom om Miljöpartiets lands- och glesbygdspolitik, för det har vi debatterat för lite. Jag är väldigt glad att vi får debattera detta i dag.

Det som jag blir bekymrad över är att det är flera partier som har försökt få hela lands- och glesbygdspolitiken att bara handla om drivmedelspriser. Så fort den frågan har kommit på tal är det som att Miljöpartiet är Norrlandsfientligt och glesbygdsfientligt på grund av drivmedelspriser.

Det jag sa i mitt anförande var att vi i Miljöpartiet vill ha rätt lösning på rätt plats när det gäller mobilitets- och transportsystemet i hela landet. Där man är beroende av bil ska vi se till att man får goda förutsättningar att ställa om till fossilfri bilism. Där det finns möjligheter för kollektivtrafik vill vi i Miljöpartiet stödja kollektivtrafiken och sänka kollektivtrafikbiljettpriserna med Sverigekortet. Där det finns möjlighet för gång och cykel vill vi se till att det finns trevliga stadsmiljöer så att man kan gå och cykla och ha det bra och vara säker i trafiken. Det ska vara rätt lösning på rätt plats.

Men vi ser inte till att till exempel hantera bristen på lärare, den försvinnande välfärden, att affärerna lägger ned och att posten försvinner genom att öka den fossila andelen i tanken. Det är det som Sverigedemokraterna aktivt driver – mer fossilt i tanken. Det löser inte de stora utmaningar vi har på svensk lands- och glesbygd.