Fru talman! I Sverige ska alla kunna leva och förverkliga sina drömmar, oavsett var man bor. Centerpartiet vill ha tillväxt, jobb, trygghet och service i hela Sverige. Detta är något som vi har arbetat för under lång tid, faktiskt mer än 110 år, och fortsätter att jobba för.

Den viktigaste tillgången i arbetet för en levande landsbygd är de människor som bor där. Viktigt är då att detaljer i beslut avgörs så nära dem som berörs som möjligt. Detta är kärnan i den decentraliseringspolitik som Centerpartiet tror på.

Viktigt är också att äganderätten är fortsatt stark. Besparingar, oavsett om det rör sig om skog, fastigheter eller tillgångar på ett bankkonto och oavsett om de är privata eller i företag, måste betraktas som något okränkbart. Att enskilda arter av orkidéer eller fåglar kan hota hela bygder och göra att mark som ägts av familjer i generationer blir helt värdelös är oacceptabelt.

Fru talman! Jag är medveten om att sakfrågan om äganderätt hör hemma i andra utskott och debatter. Men frågan är av grundläggande, principiell karaktär och en förutsättning för det vi talar om i dag.

Desto mer hemmahörande i dagens debatt är frågorna om ett näringslivsklimat som säkerställer att företag och jobb kan utvecklas. Utan dessa finns nämligen varken befolkningsunderlag eller skattekronor för skola, vård och omsorg. Ett rikt kultur- och friluftsliv finns ofta, byggt på lika delar eldsjälar och turism.

Dessvärre låter regional utvecklingspolitik ofta som bidragspolitik. Det kan till exempel handla om bidrag till lanthandeln långt från allfarvägarna, ersättningar för transporter så att förädling kan ske lokalt eller utvecklingsbidrag till företag som vill utvecklas och öka sin produktion. Men på det temat vore det mycket bättre om bidrag i stället blev skatteintäkter.

För en dryg månad sedan var jag åter i Kiruna. Det är många som har pratat om Kiruna i dag; vi var flera som var där. Det är en kommun jag ofta återkommer till för både jobb, vandring och skidåkning, i alla fall när säsongen i Västjämtland är slut. Det framgick tydligt när vi lyssnade till kommunstyrelsens ordförande att det är rätt tufft när kommunen växer men få betalar skatt där. Enligt deras egen beräkning i höstas går de miste om 100 miljoner kronor. Förutom att de som jobbar lokalt inte betalar någon skatt får man heller inga intäkter från den malm som tas upp.

Fru talman! I dag får medborgarna i regioner och kommuner med stor vindkrafts- eller vattenkraftsproduktion eller malmfyndigheter främst uppleva de negativa effekterna av en ökad lokal produktion medan de i mindre utsträckning får ta del av de fördelar som en utbyggnad innebär. Centerpartiet anser att de värden som dessa naturresurser skapar i högre grad än i dag bör stanna lokalt. Det enklaste sättet att åstadkomma detta är att fastighetsskatten på elproducerande fastigheter regionaliseras. På så sätt kan de värden som dessa naturresurser skapar bli kvar i de regioner och kommuner där de utvinns.

Norge har haft ett system för återbäring från vattenkraft under väldigt lång tid. Finland har återbäring från lokal vindkraft. I Kanada och USA har delstater hittat olika varianter av vinstdelning för att säkerställa att man lokalt inte bara får fler jobb utan också skatteintäkter.

Detta är en fråga som Centerpartiet drivit under decennier, och jag blev därför väldigt glad när jag hörde att till och med vd:n för Svenskt Näringsliv i Ekots lördagsintervju för första gången sa att det är viktigt för den lokala acceptansen för vindkraft att de som bor nära får ersättning.

För Centerpartiet är det helt avgörande att vi metodiskt genomför den gröna omställningen och når vårt mål om nettonollutsläpp i Sverige om bara 20 år och att hela Sverige kan och vill bidra till detta mål. Om det värde från vind, vatten och malm som uppstår lokalt också får stanna lokalt minskar behovet av omfördelningar. Det är med den stoltheten som kommuner runt om i Sverige kan och vill utvecklas.

Därmed vill jag yrka bifall till reservation 7 under punkt 3.