Fru talman! Om vi börjar med bilarna hade man under Miljöpartiets och Socialdemokraternas styre ett bonus malus-system som gjorde att nyförsäljningen och nyregistreringen av väldigt dyra elbilar – runt 800 000–900 000 kronor och uppåt – tog fart i Stockholm. Till landsbygdens människor, som ofta hade helt andra transportbehov, såldes inga elbilar. De var med och subventionerade lyxbilar i Stockholm. Det var en skatteväxling från landsbygd till storstad.

Jag tycker att det är jättedålig politik, för på landsbygden finns inte förutsättningarna att köra jättedyra elbilar med tämligen låg räckvidd och låg dragvikt. Det finns inte laddinfrastruktur som i Stockholm och så vidare. Beslut fattas utan att någon egentligen beaktar levnadsbetingelserna ute i landet.

Det är helt andra förutsättningar om man bor i Arjeplog, Dorotea, Vilhelmina eller var man nu bor. Det är 35 grader kallt och glest mellan laddstolparna. Man kanske har en stuga långt ute på landet och skotersläp, hästsläp eller liknande. De där bilarna kostar någonstans mellan 800 000 och 900 000 kronor och fyller ändå inte hela familjens transportbehov.

Ni slår er för bröstet och tycker att ni har gjort någonting bra. Ni jublar åt den så kallade omställningen till dessa bilar och talar om dem som om de vore var mans egendom. Men detta är inte var mans egendom, framför allt inte ute på landsbygden.

Jag förstår inte retoriken kring det här. Det är inte ett problem att vi sänker drivmedelspriserna och gör det drägligt för människor och företag på landsbygden. Jag kan inte förstå hur man kan se det som ett problem.