Fru talman! Låt mig inleda mitt anförande i denna debatt om regional utveckling med att yrka bifall till reservation 2, som handlar om att låta utvärdera om det regionala utvecklingsarbetet har gagnats av att man flyttade det från länsstyrelserna till regionerna eller om det finns anledning att se över den nuvarande ansvarsfördelningen. Det finns nämligen de som med bestämdhet hävdar detta, och därför vore det klokt att se om den förändring i ansvarsfördelningen som genomfördes för några år sedan faktiskt har burit frukt eller om det finns anledning att göra förändringar som för arbetet framåt.

Regional utveckling är ett brett politikområde som motsvaras av ett tämligen smalt utgiftsområde i statens budget. Det betyder inte att regional utveckling på något vis är oviktigt utan handlar snarare om det faktum att möjligheterna till regional utveckling är beroende av så mycket annan politik som inte specifikt tillhör just detta politikområde.

I debatter om regional utveckling brukar det som bekant talas om att hela Sverige ska leva. Efter debatten är det dock som att detta för somliga partiers ledamöter helt faller i glömska, varpå de går hem och på kammaren snickrar på förslag om flygskatter, försämrade reseavdrag, höjda drivmedelspriser och en massa annat som är destruktivt för människor och företag utanför storstadsområdena. Därför, fru talman, vill jag säga att det är med stolthet jag står här i dag och gör en liten tillbakablick.

För lite drygt ett år sedan kostade en liter diesel 28 kronor – 28 kronor! Vi hade periodvis världens högsta drivmedelspriser, och människor och företag fick uppleva massiva kostnadsökningar till följd av ökade transport- och energipriser. Människor och företag började gå på knäna. Vi lovade att sänka drivmedelspriserna vid pump, och jag vill minnas att det var under förra årets debatt om regional utveckling som jag häcklades för att vi då ännu inte drivit ned priserna. Vid årsskiftet sänktes reduktionsplikten, och vi fick se hur drivmedelspriserna föll med ungefär 10 kronor per liter – precis som utlovat. Hemma i min valkrets tömdes flera mackar på diesel av hamstrande bilister som knappt verkade tro att förändringen var på riktigt.

Inte nog med det. Vi förpassade också förslaget om ett nytt reseavdrag dit där det hörde hemma, i papperskorgen, och höjde i stället nivåerna på det befintliga reseavdraget.

Jag menar att detta var två enskilt mycket viktiga reformer, om man tar förutsättningarna för boende och företagande utanför Stockholms tullar på allvar. Vi infriade helt enkelt vallöften som gjorde skillnad i människors vardag.

Apropå vallöften, fru talman: En av mina politiska käpphästar är att det ute i landet finns massor med driftiga människor och innovativa företag som på mängder av sätt kan bidra till utveckling för sin egen bygd och region – bara de ges rätt förutsättningar. Rätt förutsättningar handlar om mycket, men en viktig faktor i sammanhanget är att de tillståndsprocesser som omgärdar olika sorters företagande är rimliga och förutsägbara. Därför arbetar vi tillsammans med regeringen oförtrutet och mycket målmedvetet med att förenkla dessa processer. En rad förslag är på gång som bör ha en mycket positiv inverkan på företagande ute i landet.

Inte nog med det. Vi sjösätter också ett regelförenklingsråd för att minska bördan för allt företagande, vilket bör skapa bättre förutsättningar för tillväxt oavsett var i landet man befinner sig. För så är det: Ett alltför betungande regelverk är det som kan avskräcka vanliga människor från att ge utlopp för sin entreprenöriella anda. Ett nästa steg i processen blir att vi så småningom inrättar ett implementeringsråd som ska verka som ett slags garant mot överimplementering av olika regelverk.

Förutom rena regelförenklingar finns det näringar som vi menar är i behov av helt nya regler och möjligheter för att skapa bättre förutsättningar för regional utveckling. Inte minst besöksnäringen är en sådan. Här har vi redan börjat ta bort obsolet lagstiftning, men vi vill gå längre än så.

Vi är fast beslutna om att gårdsförsäljning ska genomföras och att det är viktigt för såväl vår besöksnäring som våra vingårdar, bryggerier och destillerier. Vi kommer att göra vad som står i vår makt för att detta ska bli verklighet under innevarande mandatperiod, och jag uppfattar att det finns en riksdagsmajoritet för det. Detta ska naturligtvis genomföras på ett sätt som inte hotar Systembolagets ställning, då Systembolaget faktiskt utgör den andra sidan av myntet om vi pratar regional utveckling. Systembolaget är i mångt och mycket en garant för att det finns ett gott utbud av alkoholhaltiga drycker i hela landet. Systembolaget utgör således en del i den kommersiella service som också hör den regionala utvecklingspolitiken till.

Kommersiell service på landsbygd är ofta navet i en bygd. Lanthandeln eller macken som är ombud för Apoteket, Svenska Spel och Postnord, för att nämna några aktörer, är oerhört viktig att värna om. Så sker i dag med hjälp av olika stöd, och här menar vi att det vore värdefullt att låta utvärdera om dessa stöd alltjämt är rätt utformade, om nivåerna är de rätta och om de träffar rätt så att vi från politikens sida får det vi faktiskt vill ha för pengarna.

Fru talman! Vi lever i en ny verklighet och en ny säkerhetspolitisk kontext. Rysslands folkrättsvidriga krig i Ukraina ledde till att Sverige sökte medlemskap i Nato, och i och med vårt medlemskap i Nato ställs nya krav på oss avseende både försvarsförmåga och infrastruktur. Det kommer att kosta pengar men har också en stor potential att skapa vinn-vinn.

På många håll i vårt avlånga land har underhållet av vår gemensamma väg- och järnvägsinfrastruktur varit eftersatt i decennier. En upprustning och modernisering av densamma skapar helt andra förutsättningar för vårt näringsliv att verka i hela landet men kan också komma att korta restiderna för vanligt folk på ett sätt som gör fler platser attraktiva att bo på.

Detta förutsätter dock en annan sak: att det går att bo, ha en meningsfull fritid och driva företag i hela landet på lika villkor, från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr. Vi ser dock hur möjligheterna till detta begränsas i stora delar av landet som en eftergift till en enskild näring: renskötseln. Nu pågår en parlamentarisk utredning om denna. Jag ska inte föregripa den i sak, men i en debatt om regional utveckling måste det ändå inskärpas att om utveckling ska vara möjlig i landets alla regioner ska boende och företagande kunna ske på lika villkor i hela landet.

Markanvändningskonflikter är inget nytt. Att olika intressen står mot varandra är ett faktum som måste hanteras med varsamhet och på ett sätt som gagnar nationen på kort och lång sikt. Historiskt begångna oförrätter görs helt enkelt inte ogjorda genom att nya begås. Om man försöker se lite objektivt på det blir det fullständigt absurt när landets till ytan största kommun, Kiruna, inte har rådighet över mer än ungefär 1 procent av kommunens egen areal.

Regelverken kring odlingsgränsen och renbeteslandet måste kunna ses över och anpassas till 2000-talets verklighet. Det får inte vara ett tabu. En närings intressen kan inte konsekvent övertrumfa hela samhällens möjlighet till utveckling. Oavsett om man bor i Kiruna eller Trelleborg ska man som medborgare omfattas av samma allemansrätt och ha samma rätt till en aktiv livsstil. I Sverige är vi alla lika inför lagen.

Sist men inte minst, fru talman, ser jag till min glädje i betänkandet att fler och fler partier börjar ha tankar om återföring av produktionsvärden till de kommuner och regioner i vilka de tillskapas. Jag tror att detta är absolut nödvändigt om vi vill att människor ute i landet som får en gruva, en industri eller ett kärnkraftverk i sin närhet ska känna att det faktiskt även gagnar dem och inte bara utgör ett ingrepp i deras närmiljö.

Det måste finnas en tydligare koppling mellan ortsbefolkningens livsbetingelser och industriella ingrepp i miljön än vad som är fallet i dag. Jag tror på den modell som Sverigedemokraterna föreslår ska utredas, nämligen en regionalisering av fastighetsskatten för industrifastigheter och elproduktionsanläggningar. Det är min övertygelse att vi förr eller senare måste hamna i en modell som på ett tydligare och mer rättvist sätt än i dag återför pengar från kraftproduktion och industri dit där den produceras. Jag skulle varmt välkomna om en utredning om detta tillsattes som ett första steg i den riktningen.

Fru talman! I den här typen av debatter brukar jag uppehålla mig väldigt mycket kring gruvnäringen. Mats Green sa i princip det jag tänker och tycker om gruvnäringen, så det var ju bra att jag uppehöll mig vid annat.

(Applåder)