Fru talman! JO är en viktig garant för att fri- och rättigheter respekteras inom den offentliga förvaltningen i Sverige. Genom att noggrant granska myndigheters agerande och beslut ser JO till att individens rättigheter skyddas. Yttrandefriheten är en av grundstenarna i ett demokratiskt samhälle, och JO arbetar för att säkerställa att den inte kringskärs av offentliga organ. Likaså spelar JO en avgörande roll för att skydda individers integritet. JO:s oberoende och opartiska granskningar bidrar till att stärka förtroendet för det svenska rättssystemet och i förlängningen också för demokratin.

Varje år samlar justitieombudsmännen sina iakttagelser i en ämbetsberättelse, och den är väl värd att läsa. I årets ämbetsberättelse görs det några iakttagelser som jag särskilt vill lyfta fram eftersom de också är exempel på större frågor som är på tapeten i den allmänna samhällsdebatten.

Fru talman! En myndighet som har fått kritik av JO under 2023 är Skatteverket. Ärendet gäller en ansökningsavgift som inte var möjlig att betala med kontanter. Detta ärende är intressant utifrån den problematik som finns med att många i dag står utanför det digitala samhället. En stor andel av svenska folket har inte tillgång till exempelvis mobilt bank-id eller digitala betalningslösningar. Det kan bero på att de har en funktionsnedsättning, att de är nya i Sverige och saknar personnummer eller att de är årsrika och inte har det så lätt med den digitala tekniken. Var gränsen går för det kontantlösa samhället och vilka vi exkluderar om det kontantlösa samhället går för långt kan man fråga sig. JO har här gett ett tydligt utslag när det gäller myndigheter.

En återkommande fråga som konstitutionsutskottet lyft upp handlar om behovet av en tillsynsmyndighet för Kriminalvården och Polismyndigheten. Årets ämbetsberättelse förstärker bilden av detta behov. JO Katarina Påhlsson konstaterar att den ansträngda beläggningssituationen inom kriminalvården fortsätter att prägla myndighetens verksamhet och förhållandena för de intagna. En fördjupad granskning visade att de dömda som är intagna i häkte blir kvar långt efter den absoluta fristen för överförande till anstalt, vilket är synnerligen allvarligt. För den enskilde kan detta innebära att det blir en risk för isolering i häktet och att det återfallsförebyggande arbetet inte kommer igång som det ska.

Genom JO:s Opcatuppdrag, det vill säga deras internationella uppdrag att bland annat studera hur frihetsberövade har det inom vårt lands gränser, görs det oanmälda inspektioner. Vid en sådan, som genomfördes på en av de svenska anstalterna, noterade JO förhållanden som för vissa frihetsberövade personer bitvis måste ha varit oerhört påfrestande. Under vissa omständigheter skulle behandlingen av dem ha framstått som närmast omänsklig.

JO Per Lennerbrant lyfter upp frågeställningen kring polisens användning av hemliga tvångsmedel. Vid inspektioner av fyra lokalpolisområden har han kunnat konstatera att tvångsmedelsanvändningen inte prövas på det sätt som föreskrivits i lagstiftningen och att tillämpningen därmed inte är förenlig med legalitetsprincipen.

Detta är viktiga frågor som varje politiker som sitter i Sveriges riksdag bör ta till sig och läsa inför att vi fattar beslut om ny lagstiftning.

Fru talman! Jag skulle också slutligen vilja lyfta fram JO Thomas Norlings iakttagelse som gäller socialförsäkringsområdet – i det här fallet Försäkringskassans handläggning av assistansersättning. Även här är det återkommande kritik som har riktats flera gånger tidigare. Den rör långa handläggningstider, men den rör också att samtliga handlingar i ett ärende inte har kommit till en enskilds ombud. Av utredningen i ett specifikt fall som finns i ämbetsberättelsen framgår att Försäkringskassan vid flera tillfällen skickat beslut och kommuniceringsbrev direkt till den enskilde, trots att denne faktiskt har anlitat ett ombud. Det har också förekommit att man inte har skickat till alla ombud som har en fullmakt.

Strax efter årsskiftet kom ett beslut från Justitieombudsmannen – som inte finns med i den här ämbetsberättelsen men som vi kan se fram emot att troligtvis få läsa om i nästa – där det riktas skarp kritik mot handläggningen av assistansersättning. Försäkringskassan har dokumenterat olika delar och olika uppgifter på olika ställen och till och med i olika ärenden, vilket har kunnat leda till stora konsekvenser för en individ som kan ha nekats assistansersättning eller fått återkrav baserat på bristfällig information.

Fru talman! Dessa exempel pekar på hur viktig JO:s roll är när det gäller att granska hur myndigheterna hanterar ärenden som påverkar enskildas liv och deras individuella fri- och rättigheter. Det sätter ljuset på de brister som kan finnas inom våra myndigheter.

Det är av yttersta vikt att myndigheterna tar den kritik som framförs av JO på allvar och åtgärdar bristerna. Myndigheter har stora befogenheter att fatta beslut som påverkar och rör enskilda. Denna makt måste hanteras varsamt. Befogenheterna får inte överträdas, för då påverkas tilltron och förtroendet för våra myndigheter, och i förlängningen kan det även påverka förtroendet för vår demokrati.

I drygt 200 år har dock JO varit en blåslampa för att motverka godtycke och stärka rättssäkerheten. Ämbetsberättelsen visar att den rollen kommer att behövas i åtminstone 200 år till.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 maj.)