Fru talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande 8 Finansiering av kommuners medverkan i frågor om slutförvar.

Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3 och uppmärksamma att vi socialdemokrater har ett särskilt yttrande.

Att diskutera slutförvaret av det radioaktiva avfallet efter svensk kärnkraft är en mycket speciell debatt. Det använda kärnbränslet ska förvaras isolerat i ett slutförvar i kanske 100 000 år för att skydda människor och miljö mot skadlig strålning. Ansvaret för detta är nationellt. Men i dagsläget tar två kommuner ett mycket stort ansvar för slutförvarsfrågan. De beslut vi i riksdagen fattar om dessa frågor ska alltså tolkas och levas med under lång tid framöver.

Jag ska fräscha upp historiken lite. År 2011 ansökte Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, om att få bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle i Östhammars kommun. Även Oskarshamns kommun har en del i frågan om slutförvar. Båda kommunerna har hanterat och beslutat om frågan i sina respektive kommunfullmäktige.

Så sent som 2022 sa den dåvarande regeringen ja till etablering av slutförvaret i Forsmark. Det är detta som gör att lagstiftningen nu behöver justeras. Därav togs den promemoria fram som har lett till detta betänkande.

Utgångspunkten för finansiering av kärnkraften är att kostnaderna för slutförvaring ska täckas av den som genererat avfallet. Det är alltså reaktorinnehavarna som betalar avgifter till myndigheten som heter Kärnavfallsfonden. Därifrån finansieras de reglerade kostnaderna.

Regeringen föreslår nu många positiva förändringar för att denna kärnavfallsavgift ska finansiera fler av kommunernas kostnader. Det ser vi mycket positivt på. Men de går tyvärr inte hela vägen. Regeringen och för all del majoriteten i försvarsutskottet föreslår att kärnavfallsavgiften ska finansiera vissa men inte samtliga kostnader som kommunerna har enligt kärntekniklagen och miljöbalken.

Slutförvar av kärnbränsle är dock ett statligt ansvar. Det är ingen kommunal fråga. Det är en viktig fråga för nationell säkerhet och är därför alltid ett statligt ansvar. I dagsläget är det kommunerna i Östhammar och Oskarshamn som tar ett stort ansvar för slutförvaret för mycket lång tid framöver. Vi menar att det inte ska drabba dem och deras skattebetalare ekonomiskt.

Det här handlar om små kommuner. Östhammar har cirka 22 000 invånare och Oskarshamn knappt 27 000. Som tidigare kommunstyrelseordförande i en liten kommun kan jag föreställa mig vilket stort och omfattande arbete som pågår dagligdags i dessa båda kommuner med egen kunskapsuppbyggnad, information till allmänheten, miljökonsekvensbedömningar och mycket annat. Östhammars och Oskarshamns kommuner kan omöjligt ha egna resurser att vara aktiva parter i den här typen av komplexa frågor. Vi vill därför understryka att ingen del av kostnaderna för slutförvaring av kärnbränsle ska bäras av kommunerna.

Som förslaget är utformat finns risk för gränsdragningsproblem när prövningarna enligt kärntekniklagen och miljöbalken går in i varandra. Det kan också vara svårt att skilja på vad som är kunskapsuppbyggande för att informera allmänheten och vad som är att ta fram underlag till yttranden. Vi menar därför att det är rimligt att ersättningen till kommunerna genom kärnavfallsavgiften utökas ytterligare och omfattar alla steg av prövningen, inklusive miljökonsekvensbedömningar enligt både kärntekniklagen och miljöbalken.

Fru talman! Det är av central betydelse att vi som nation agerar ansvarsfullt och gemensamt för att garantera en trygg och långsiktigt hållbar hantering av kärnbränsle. Jag yrkar därmed bifall till reservation 3.