Protokoll 2023/24:111 Tisdagen den 7 maj

interpellationsdebatt / Svar på interpellation 2023/24:675 om regionala skillnader i ungdomsarbetslöshet
Anf. 6 Jonathan Svensson (S)

Fru talman! Tack till statsrådet för hans svar!

Jag tror att statsrådet lade första halvan av sitt inlägg på att diskutera vikten av det svenska utbildningssystemet och värdet av att lära sig läsa, skriva och räkna. Trots det ekar det förhållandevis tomt i budgeten när det gäller satsningar på utbildningssektorn. Det finns en satsning i vårändringsbudgeten, men den är inte jätteomfattande sett till de behov som finns i den svenska utbildningssektorn.

Utöver allt som redan nämnts i den här debatten finns det en del i statsrådets första svar som vi ännu inte har tagit upp och som gör mig lite konfunderad. Det handlar om det så kallade återupprättandet av arbetslinjen. För att främja den, menar statsrådet, har man gjort en förstärkning av det så kallade jobbskatteavdraget för låg- och medelinkomsttagare.

Ja, genomförs en skattesänkning med det uttryckta syftet att stötta familjer som har svårt att få ekonomin att gå ihop är det kanske någonting som går att diskutera politiskt. Men i svaret lyfter statsrådet upp den här skattesänkningen som någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd som skulle leda till att den stigande ungdomsarbetslösheten på något sätt plötsligt skulle minska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sett i det sammanhang som återfinns i svaret verkar det som att åtgärden med en skattesänkning i form av ett förstärkt jobbskatteavdrag är regeringens huvudnyckel till att komma åt den stigande ungdomsarbetslösheten.

Fru talman! Det här förstår jag faktiskt inte riktigt. Om det inte finns jobb att ta eller om man saknar förutsättningar att ta ett jobb, hur ska då en skattesänkning för dem som redan har ett jobb på något magiskt sätt göra att den som inte har ett jobb får ett jobb?

Hur kan en skattesänkning vara lösningen på ungdomsarbetslösheten, när det så gott som hela tiden går att läsa om ungdomar som söker jobb efter jobb i olika branscher men ändå inte får något jobb? På sin höjd kanske de får en timanställning med osäker tillgång till arbetstimmar.

Hur ska en skattesänkning för dem som redan arbetar innebära att de som inte arbetar får ett jobb, fru talman? Det vill jag gärna höra statsrådets svar på.

(Applåder)