Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Jag är glad att statsrådet känner den frustrationen. Jag är också glad att regeringen ser till att arbetet för funktionshindersfrågorna fördelas på samtliga departement och inte bara ligger på Socialdepartementet. Men Socialdepartementet och statsrådet har naturligtvis ändå det övergripande ansvaret för dessa frågor.

Jag tror att många som följer denna debatt i dag frågar sig hur långt vi har kommit, var utredningen befinner sig och vilka skarpa förslag som kommer att läggas fram. Att de 41 miljonerna kommer 2025 är väl bekant. Det är som sagt en uppräkning av ett tidigare stillastående bidrag till regionerna. Men i övrigt har vi inte fått mycket till svar hittills i debatten.

Att det bereds inom Regeringskansliet är det vanliga, återkommande svaret i dessa debatter. Men det finns inget förbud mot att faktiskt berätta om det arbete som pågår i Regeringskansliet, fru talman. Att säga att det bereds i Regeringskansliet är en formulering som statsråd gömmer sig bakom. Då behöver man inte gå in mer på detaljerna. Men statsrådet har alla möjligheter att redovisa detaljerna för var man befinner sig i fråga om just utredningen om tolktjänsten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den fråga som ändå är mest angelägen och där det efterfrågas mest åtgärder har med arbetslivet att göra. När det kommer till utbildning finns det i dag stöd och möjligheter till tolkning i både grundskolan och gymnasieskolan. Det är något oklart i lag och förordning kring det, men det förefaller fungera. Det finns också särskilda medel att söka vid högre studier. Vuxenutbildningen hör däremot till de delar som det lyfts fram i utredningen att man behöver se över.

När man lämnar utbildningen har man i bästa fall haft en relativt väl fungerande tolkning under sin utbildningstid. Men sedan kommer man ut i arbetslivet, och då har man inte rätt till någonting. Det är då upp till den enskilde arbetsgivaren att betala vad den tolktjänst som en anställd kan behöva kostar. Om man är egenföretagare är man tvungen att själv stå för kostnaden fullt ut.

Det är inte rimligt. Det är också därför utredningen föreslår att skilja på det som i dag kallas för vardagstolkning, som ryms inom hälso- och sjukvårdslagen, och arbetslivstolkningen, som föreslås läggas över helt och hållet på Arbetsförmedlingen. Utredningens förslag är att man ska ha möjlighet att få bidrag till tolk upp till 265 timmar per år till en sammanlagd kostnad för statskassan på mellan 300 och 400 miljoner kronor.

Det är inte en orimlighet. Det är tvärtom en nödvändighet för att fler människor med dövhet, dövblindhet och hörselskada ska komma ut i arbetslivet och få möjlighet att, precis som alla andra, bidra till och vara en del av samhället och tjäna egna pengar. Det finns uträkningar som visar att det är lönsamt inte bara för den enskildes välbefinnande utan även för samhällsekonomin. Man bidrar ju även med skattemedel när man är ute i arbetslivet.

Flera av de här organisationerna skrev en debattartikel för ett tag sedan. Den hette Ge oss en ärlig chans i arbetslivet. Det är just det som många efterfrågar.

Jag frågar specifikt om arbetslivsfrågorna i tolktjänstutredningen. Hur ser regeringen på just de förslagen?