Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag är dock lite förvånad, för jag tycker inte att det var så mycket till svar på den fråga jag faktiskt ställde. Jag debatterar gärna det gift som vinstdriften i svensk skola har blivit, men det var inte detta det handlade om här i dag.

Om jag ändå ska ta chansen att kommentera skolministerns olika utspel om vinsten som drivkraft kan jag hittills sammanfatta det hela med att tomma tunnor skramlar mest, eller som mycket snack och lite verkstad.

Jag vill att debatten i dag ska handla om information och marknadsföring av skolor, så jag börjar med att upprepa min fråga: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att till exempel förbjuda marknadsföring av skolor, så att resurserna i stället läggs på barns och elevers utbildning?

Svaret, som jag hittills tolkar det, är inga åtgärder. Ministern ser inte att det behövs några ytterligare åtgärder för att komma till rätta med de problem som är kopplade till marknadsföring av skolor. Jag beklagar verkligen det.

Det vore rimligt att ta krafttag för att förbjuda den oseriösa marknadsföring som just nu präglar skolmarknaden, och det finns flera skäl till det: Friskolorna far med osanning, friskolekoncernerna följer inte den frivilliga reglering ministern hänvisar till, pengar går till annat än undervisning, till exempel reklam, och det verkar inte heller bli någon offentlighetsprincip för de fristående skolorna.

Fru talman! För lite över ett år sedan stod skolministern här i kammaren och debatterade med min kollega Linus Sköld. Det handlade även då om skolor som marknadsförde sig med felaktig information. Ett exempel var en skola som på sin webbplats skrev att man anställde de bästa behöriga lärarna, men sanningen var att endast hälften av skolans matematiklärare var behöriga. Skolministern sa då att Skolinspektionen måste få ett betydligt större mandat att agera mot aktörer som inte följer den lagstiftning som finns. Vidare sa hon att hon tyckte att Linus Skölds idé om att förbjuda annan marknadsföring av skolor var intressant och att hon tog till sig den idén. Detta lät ju bra. Men jag ser inte att ministern hittills har tagit några steg för att Skolinspektionen ska få betydligt större mandat att agera, och jag ser inte att det har hänt något alls med idén om att förbjuda marknadsföring av skolor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som statsrådet mycket riktigt påpekar finns det korrekt information, som Skolverket sedan 2015 är skyldigt att tillhandahålla. Problemet är att det inte är denna information som når elever och föräldrar eftersom skolor medvetet far med osanning. Menar ministern på allvar att det elever och föräldrar ska göra när de får information hem i brevlådan i form av glättiga broschyrer i fyrfärg och marknadsföringsmejl är att förutsätta att informationen är felaktig och leta på Skolverkets hemsida efter annan information för att kontrollera vad som i bästa fall kan vara halvsanningar och i värsta fall rena lögner? Vore det inte rimligare att Sveriges skolminister sätter ned foten och säger att detta inte är okej? Vore det inte rimligt att ta fram förslag för att förbjuda den vilseledande marknadsföringen i stället för att lägga ansvaret på elever och föräldrar? Vore det inte rimligt att skolministern tar sitt ansvar?

(Applåder)