Fru talman! I den här interpellationsdebatten kan vi, precis som i den förra, konstatera att statsrådet Johan Pehrson inte har några svar. Johan Pehrson pratar om att bekämpa arbetslösheten. Samtidigt drar Johan Pehrson in resurserna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken - till att fler ska kunna komma i arbete. Vi pratade om ungdomsarbetslösheten tidigare, och där finns det inga reformer på bordet.

Fru talman! Mina kollegor konstaterar att det inte finns någon konsekvensanalys av det förslag som ligger på bordet. Det slår väldigt hårt mot olika grupper, men det finns ingen konsekvensanalys.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan titta ut i världen, för ibland kan man väl tycka att det är bra att titta på internationell forskning och internationella studier. The Economic Journal med flera har tittat på det här och visar att kraftiga nedtrappningar av arbetslöshetsförsäkringen ofta inte leder till ökad sysselsättning. Tvärtom kan sådana åtgärder under ekonomiska nedgångar förvärra arbetslöshetssituationen. Det visar internationell forskning.

I dessa tider borde prioriteringen från regeringens sida vara att stärka det sociala skyddsnätet, inte att försvaga det. Det förslag från regeringen och Sverigedemokraterna som nu ligger på bordet riskerar att djupt påverka lågkonjunkturen men också förstärka ojämlikheten i vårt samhälle. Dessa nedskärningar kommer att tvinga människor att ta vilket jobb som helst, vilket underminerar inte bara deras välbefinnande utan också vår ekonomiska stabilitet och tillväxt.

Fru talman! En generös arbetslöshetsförsäkring fungerar som en automatisk stabilisator, vilket hjälper till att upprätthålla konsumtion och ekonomisk stabilitet. Dessa åtgärder är en investering i vårt samhälles framtida välbefinnande och inte minst i ekonomisk tillväxt.

Med det förslag som ligger på bordet kommer Johan Pehrson och Sverigedemokraterna att permanent skapa en ekonomisk underklass i vårt land. Jag vill återigen fråga Johan Pehrson: Hur kan statsrådet motivera ett så drastiskt förslag, som inte bara tvingar människor in i fattigdom efter endast 100 dagar utan också saknar stöd i internationell forskning?