Fru talman! Statsrådet svarar på våra frågor i kammaren genom att bland annat tala om förmågan att hålla i och hålla ut.

Ja, jag tror inte att det är några som helst problem för regeringen att sitta väldigt stilla i båten. Men jag tänker på de hushåll som nu sliter.

Vi har en ekonomisk situation där otroligt många hushåll - framför allt kvinnor med barn i sitt hushåll - gör allt de kan varje månad för att få ihop det. Man har sålt det man kan sälja på Blocket, man har lånat pengar från familj, släkt och vänner och man har tagit de kronor man hade på sparkontot. Det finns inte mer. Det här är den ekonomiska politik som regeringen har bedrivit, och det är kvinnor som betalar det högsta priset - framför allt arbetarkvinnor. Det är kvinnor som jobbar.

Svaret är alltså: Håll i och håll ut! Jag tycker att det är näst intill fräckt att säga så. Nu har man det här förslaget om en skarp avtrappning av akassan, och man gör inte ens en analys av hur det drabbar kvinnor respektive män. Det man gör är i stället att bortse från det - man vill inte utan struntar i det - och så blir kvinnor straffade igen, gång på gång. Varför?