Fru talman! När det gäller a-kassan känns mönstret igen. A-kassan förbättras under socialdemokratiska regeringar och försämras under högerregeringar. Många minns nog fortfarande alliansregeringens slakt av försäkringen förra gången det begav sig, som ledde till att en halv miljon svenskar helt och hållet lämnades utanför arbetslöshetsförsäkringen och ställdes på bar backe lagom till dess att finanskrisen kom.

När vi socialdemokrater kom till makten 2014 återuppbyggde vi a-kassan igen genom flera viktiga förbättringar. Nu styr högern ånyo, och en ny otrygghetschock står för dörren. Den här gången gäller det dem som inte hinner få ett nytt jobb inom 100 dagar, och beskedet kommer samtidigt som varselvågen sveper över landet.

Lagförslaget är omfattande, och allt är inte uselt, fru talman. Den stora systemförändringen, som innebär att man framgent ska kunna kvalificera sig för a-kassan genom ett inkomstvillkor i stället för ett arbetsvillkor, är rent av bra. Faktum är att detta var grunden och orsaken till att vi socialdemokrater tillsatte den utredning som delar av regeringens förslag bygger på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men att byta kvalificeringsmodell innebär inte att man måste sänka ersättningsnivåerna i a-kassan, vilket regeringen och Sverigedemokraterna nu går fram med. Den nya avtrappningen vid 100 dagars arbetslöshet säger vi socialdemokrater nej till eftersom den kommer att slå orimligt hårt. Miljontals löntagare kommer att få en sämre försäkring, och det rör framför allt LO-anslutna kvinnor.

Jag har i och med den här interpellationen ställt ett antal frågor till Johan Pehrson om hur regeringen har tänkt och vilka konsekvensanalyser man har gjort. Jag måste säga att jag häpnar över en del av de svar jag just fick höra.

För det första undrade jag om regeringen har gjort någon konsekvensanalys avseende olika inkomstgrupper. Det är ju uppenbart att förslaget kommer att slå orimligt hårt mot dem som i dag ligger under intjänandetaket, som i dag är 33 000 kronor i månaden.

För det andra är det ingen statshemlighet att det framför allt är kvinnor som ligger i de lägre inkomstspannen och som kommer att bli de riktigt stora förlorarna. Och inte nog med att förslaget i sig slår hårdast mot kvinnor - regeringen har dessutom struntat i att göra en jämställdhetspolitisk analys av förslaget trots att det är ett krav att göra detta.

Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att misstänka att det rör sig om en strategisk glömska för att regeringen helt enkelt vill slippa visa upp vilket dråpslag detta förslag innebär för kvinnor. Som arbetsmarknadsministern vet finner jag detta beteende oacceptabelt, och jag har också bett konstitutionsutskottet att granska ministerns hantering av ärendet när det gäller detta.

Jag tycker att Johan Pehrson hade gjort klokt i att pudla i detta läge. Att som han nu gör hänvisa till dåliga ursäkter om att det kommer att komma konsekvensanalyser senare i några förordningar duger helt enkelt inte. Det är ett lagförslag som Johan Pehrson lägger fram för riksdagen, om att sänka ersättningsnivån i a-kassan efter 100 dagars arbetslöshet från 80 till 70 procent av lönen. Men hur dessa lagförändringar kommer att påverka jämställdheten framgår inte i propositionen.

Det var inte särskilt svårt att räkna ut att det kommer att handla om tusenlappar i sänkt a-kassa för dem med löner som ligger under taket, framför allt kvinnor. Könsuppdelad lönestatistik finns det gott om, och därifrån är det inte rocket science att göra den där jämställdhetsanalysen. Jag kan göra den åt ministern: Regeringens och Sverigedemokraternas politik kommer att slå hårt mot jämställdheten. Den är ett jämställdhetspolitiskt haveri.

(Applåder)