Fru talman! Det som är nytt i det här är att Sida säger upp avtal som inte har löpt ut. Det är inget konstigt att man inte förlänger avtal som har löpt ut, men de här avtalen har ju inte löpt ut. Det finns projekt som har planerats för flera år framåt i tiden. Man har lagt massor med tid, energi, resurser och pengar på det här.

Organisationer runt om i världen har en förväntan att det här ska fortgå, men nu har man alltså tvingats säga upp de här avtalen. Organisationer runt om i världen sitter och väntar och vet inte vad som kommer att hända. Det är det som är det nya. Det är därför som civilsamhällesorganisationerna är djupt upprörda och oroade.

Jag bjöd in samtliga 17 civilsamhällesorganisationer som vi pratar om här till ett möte. Alla som kom till riksdagen var djupt oroade och upprörda över det som nu sker. Då tycker jag att det är uppenbart att ministern inte har lyssnat in civilsamhällesorganisationernas oro och ängslan och inte heller vad de här organisationerna håller på med ute i världen.

På mötet sa bland annat Rädda Barnen: Nu när vi måste säga upp det ingångna avtalet, vad ska vi säga till de funktionshindrade barnen i Rwanda som har gått igenom en lång process av förberedelser och som är stolta över sitt avtal med Rädda Barnen och har stora förväntningar inför framtiden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad säger ministern till demokratikämparna i Kambodja som nu förlorar sitt stöd i ett mycket känsligt läge? Det är ett stöd som regeringens egna statliga kommitté EBA har utvärderat noga och sagt är mycket väl fungerande.

Nu föreslår regeringen också att Sida ska ta över folkrörelsebiståndet. Det står tydligt och klart i instruktionerna. Om det skulle bli verklighet skulle decennier av kunskap och erfarenhet gå förlorad. Samtidigt kan en myndighet omöjligt nå ut till lokalsamhället på det sätt som civilsamhället kan genom sina partner. Många organisationer i mindre demokratiska länder kan inte heller ha direkt kontakt med en myndighet.

Regeringen har även aviserat att den vill öppna för kortare avtal i framtiden, trots att all forskning visar att långsiktighet är viktigt för ett bra och effektivt bistånd. Ett projekt bör vara minst fem år för att vara effektivt. Det går inte att bygga upp någon vettig verksamhet under till exempel ett år. Regeringens ledord om transparens, effektivitet och långsiktighet klingar alltmer falskt.

Dessutom innebär regeringens nya strategi för utvecklingsarbete med det civila samhället för 2024 ett ökat egenfinansieringskrav. För små organisationer innebär det en dubblering redan i år eller en tredubbling från och med nästa år. Flera av de mindre organisationerna, till exempel Afrikagrupperna, kommer inte att klara av att samla in de medel som behövs.

Små civilsamhällesorganisationer kommer kanske att tvingas stänga ned på grund av detta nya krav. Deras långa och upparbetade relationer, särskilda expertis samt unika möjligheter att nå särskilda grupper riskerar att gå helt förlorade. Är det bara de stora jättarna som ska kunna söka pengar och driva projekt i framtiden? Jag tycker att det är en oroväckande utveckling.