Fru talman! Tack, ministern, för svaret på min interpellation!

Ministern svarar bland annat att han vill slå fast att regeringen ser civilsamhället som en helt avgörande samarbetspartner vad gäller kunskap, erfarenhet och genomförande av det svenska biståndet. Det är naturligtvis jättebra. Men det blir mot den bakgrunden desto märkligare att regeringen nu håller på att dra undan mattan för ett stort antal av civilsamhällets organisationer som verkar inom biståndet. De organisationer som berörs är de så kallade strategiska partnerorganisationerna, SPO:erna. Det rör sig om 17 väletablerade organisationer med oerhört starkt förtroende hos den svenska allmänheten - Rädda Barnen, Diakonia, Röda Korset, Kvinna till Kvinna, We Effect, Act Svenska kyrkan, RFSU, Union to Union och Afrikagrupperna, för att nämna några.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den 29 februari gav regeringen Sida i uppdrag att utreda hur myndigheten kan ta över vidareförmedling av stöd och ersätta det nuvarande systemet med strategiska partnerorganisationer med ett nytt system som ska sjösättas den 1 januari 2025. Sida började därför säga upp avtal med strategiska partnerorganisationer, trots att avtalen inte löpt ut. Det har skapat en enorm oro både bland de svenska organisationerna och bland mottagarna av svenskt bistånd runt om i världen. Många frågar sig vad som nu händer med svenskt bistånd.

Ett stort antal avtal sägs upp trots att de inte löpt ut. Det gäller projekt som har planerats att fortgå under flera år. Mycket tid, kraft och resurser har investerats i planeringen av dessa projekt, ett arbete som nu riskerar att rinna ut i sanden och gå till spillo. Ett av ministerns älsklingsord brukar vara effektivitet, och det är ett bra ord. Men det som nu sker är knappast ett effektivt sätt att använda bistånd och skattemedel.

Omkring 1 700 partner i 90 länder världen över berörs när deras finansiering äventyras. En lång rad organisationer världen över som jobbar för demokrati, mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, fackliga och religiösa rättigheter eller klimat och miljö står nu inför en mycket osäker framtid.

Projekt som hotas är till exempel ett projekt i ett av världens farligaste länder, Honduras, som går ut på att stödja miljö- och människorättsförsvarare. Hittills har projektet räddat livet på 1 093 personer. I Burkina Faso har ett innovativt projekt startats av en partner för att skapa alternativa inkomstkällor och omskolning för de fattiga kvinnor som utför könsstympning av flickor. Också detta projekt skulle tvingas upphöra. Listan av hotade projekt kan göras mycket lång; detta var bara ett par exempel.

Det är oansvarigt och ett stort slöseri med skattepengar när väl planerad verksamhet kanske inte får fortsätta. Det är definitivt inte ett effektivt sätt att använda biståndsmedel. Varför säger Sida upp väl fungerande projekt i ingångna avtal? Varför låter ni inte åtminstone projekten fortsätta avtalstiden ut så att de kan avslutas på ett värdigt sätt? Varför lyssnar ni inte på civilsamhällets organisationer och den oro som finns bland dessa?