Fru talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret på min interpellation om de långlivade ämnena.
Vi är samlade här i dag för att diskutera just farliga kemikalier. Vi har en osynlig fiende, men ändå en farlig sådan, i form av långlivade ämnen - särskilt PFAS. Vi vet att det här är skadligt för folkhälsan och att man med dessa ämnen i kroppen riskerar sjukdomar. För befolkningen som helhet finns det en risk för farliga folksjukdomar och vissa typer av tumörer som kan vara farliga. Det kan också handla om diabetes och fertilitetsstörningar, alltså svårigheter att få barn i framtiden.
Detta är alltså inte bara en fråga om kräftor, utan det handlar om vår hälsa. Den är i fara när det gäller vissa livsmedel i dag.
Nu har analysföretaget Eurofins, på uppdrag av Naturskyddsföreningen, funnit att svenska kräftor ligger över EU:s gränsvärden när det gäller PFAS. Detta är inte någonting som har uppdagats nu, utan det uppdagades redan förra året. Detta är en följetong, och det borde vara välkänt för både regeringen och berörda myndigheter att läget är så här.
Detta är en allvarlig upptäckt, för det visar att PFAS finns utspritt i vår natur och att vi får det i oss via våra livsmedel. Det finns risk för att befolkningen får i sig detta både genom maten och genom dricksvattnet. Det finns redan exempel på allvarliga fall när det gäller PFAS, och det prövas nu även rättsligt. Det har funnits i dricksvattnet, och man kan se att risken att drabbas av exempelvis cancer är förhöjd. Det finns alltså ett rättsfall på detta område även i Sverige.
Jag tycker att det är märkligt att ministern - och regeringen - verkar vara ganska tillbakalutad när det gäller mina frågor. Jag ställde tydliga frågor om vad ministern och regeringen vill göra för att skydda befolkningen och hur man ska underlätta för de mindre kommunerna att hantera detta. Det är självklart väldigt dyrt för mindre kommuner att höja avgifter, vilket ministern hänvisade till här i debatten.
Jag fick till svar att Livsmedelsverket har valt att sätta ett så strängt gränsvärde som möjligt. Jag fick också till svar att det är livsmedelsproducenterna som är ansvariga för att se till att de livsmedel de släpper ut på marknaden uppfyller lagstiftningens krav. Jag menar att detta inte duger. Problemet här är att kemikalierna glider emellan myndigheternas ansvar och livsmedelsproducenternas ansvar. Det är uppenbart att kemikalierna finns i dessa livsmedel trots att ansvarsfördelningen ser ut som den gör. Detta är nu en politisk fråga. Vad behöver vi göra för att skydda folkhälsan?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag ställer frågan igen: Ska ministern vänta på utredningar, eller är det dags att agera, samla aktörerna och tala om hur vi skyddar folkhälsan från dessa farliga kemikalier?
I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).