Fru talman! Jag tackar återigen för denna interpellation.

Jag tycker att det är när vi har denna typ av utbyte av åsikter i interpellationsdebatter i denna kammare, Sveriges högsta lagstiftande församling, som debatten fungerar som bäst. Det ökar kunskapen om hur detta faktiskt går till i dag.

Jag tycker också att ledamoten på ett lovvärt sätt debatterar detta med ödmjukhet inför att vi har haft ännu en natt med brutala skjutningar och en otrygghet som kryper allt närmare inpå människor - storheten i denna typ av frågor och storheten i energiförsörjningen - och samtidigt med stor respekt karvar ut de väldigt människonära frågor som denna interpellation handlar om och hur storheterna ibland också finns i det lilla. Det är en fråga som på papperet kan se lite torr ut - viltfoder i relation till kraftledningsgator i vårt land - men där ryms något så viktigt som hur folk och våra företag får tillräckligt med el där den behövs och när den behövs till vettiga priser. Där handlar det också om hur vi vårdar det gröna guldet, skogen, som är en av våra viktigaste naturtillgångar och minskar skadorna på den och ser till att den kan förbli en av våra främsta konkurrensfördelar. I detta finns viltvården och den stolta tradition som vi har av allmogejakt. Där är det många gånger inte genom detaljreglering utan genom sunt bondförnuft som vi kan vårda vår viltstam. Här finns också ansvaret för moder jord och för den biologiska mångfalden och för att vi ska lämna efter oss en planet som är bättre än den vi fick ärva.

Som energiminister, som lantis och som jägare tar jag denna fråga med mig. Och jag tror att vi kommer att ha anledning att följa upp detta och höras igen om det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.