Herr talman! Antalet fall av könsdysfori har ökat, och flertalet sökande har även andra psykiatriska diagnoser.

I stället för att barn behandlas med stopphormoner och kirurgiska ingrepp, vilket faktiskt sker trots åldersgränserna, måste behandling för att stärka det psykiska måendet sättas in. I det fall någon med svår anorexi inte känner sig bekväm med sin kropp är det ju självklart att vården inte opererar bort ett revben.

Delar ministern uppfattningen att psykologisk behandling ska vara den primära insatsen vid könsdysfori?