Fru talman! Landsbygdsministern pratar om oro. Men något som borde skapa oro är ju att halvera anslagen för smittsamma djursjukdomar mitt under pågående kris. Att kräva svar gällande ersättning för skogsbruk och jordbruk och de förluster som människor har stött på borde vara att skapa trygghet.

"Som att djävulen kommit till Västmanland." Så beskriver grisbonden Marit situationen. Hennes gård med 5 000 grisar ligger precis utanför det avspärrande området, och om smittan når hennes djur kommer det att få oerhörda konsekvenser. Än så länge har inte smittan tagit sig in i några större tamgrisbesättningar, vilket vi kan vara väldigt tacksamma för. Däremot har ett femtiotal grisar behövt avlivas som ett led i att minska smittspridningen. För dessa grisägare är det såklart en stor förlust, även om det inte låter som så särskilt mycket.

Fru talman! I går pratade jag med Lars, som är en av alla de 500 jägare som på sin fritid nu är med och arbetar aktivt med att bekämpa den afrikanska svinpesten. Det går inte att nämna nog många gånger hur viktig jägarkåren är i det här arbetet. Innan jag fortsätter vill jag därför rikta ett stort, stort tack för deras insatser!

Lars beskrev att det är viktigt att snabbt få upp det stängsel som landsbygdsministern nämnde kring det här utpekade kärnområdet för att kapsla in smittan. Det är också en förutsättning för att man sedan ska kunna börja skjuta av de vildsvin som finns kvar i området.

Det finns ingen tvekan om att vi alla här inne vill samma sak, och det är att utrota den afrikanska svinpesten så att livet kan återgå till det normala för alla de människor som lever och verkar i Västmanland. Låt oss nu göra allt vi kan för att skapa de allra bästa förutsättningarna för att klara av detta uppdrag tillsammans, både på kort och på lång sikt.

(Applåder)