Herr talman! Under många år i miljö- och jordbruksutskottet har jag årligen fått lyssna till myndigheter och höra berättelser om beredskapsarbete när det kommer till den afrikanska svinpesten. Så är det ju när det gäller många olika former av hot mot vårt land.

Herr talman! Den 6 september kom vi in i en helt ny fas när det meddelades att det första konstaterade fallet av afrikansk svinpest drabbat Sverige. Det gällde framför allt Fagersta kommun, men även Norbergs kommun. Inom den större zonen är även Sala kommun och Surahammars kommun drabbade. 100 000 hektar räknas i dag till den smittade zonen. Det är en oerhört stor påfrestning för människor och företag som verkar inom det området. Det är viktigt att såväl kommuner som företag får det stöd de behöver. Oron är såklart stor.

Herr talman! Beredskapen sätts nu på prov, och än så länge måste jag säga att det finns anledning till optimism. Man ska inte ropa hej ännu, men de rapporter vi hittills fått från myndigheterna visar på god kunskap, god beredskap och ganska stor optimism om att man ska kunna utrota smittan. SVA har talat om att det kanske tar ett år, även om de uppgifterna är väldigt osäkra.

Jag vill även i sammanhanget lyfta fram den svenska jägarkåren och det engagemang den visat i arbetet med att bekämpa smittspridningen. Ett stort antal jägare ryckte med kort varsel ut på sin egen fritid redan innan det beslutades om ersättningar. Många har sagt att de över huvud taget inte kommer att söka några sådana pengar.

Herr talman! Smittan är än så länge koncentrerad till ett kärnområde i Fagersta kommun, och det ska nu stängslas in. Min förhoppning är att det kan gå ganska snabbt och att det också ska skapa möjligheter för markägare utanför det stängslade området att inom en inte alltför avlägsen framtid få bifall till olika former av dispensförfarande.

När det kommer till hur olika företag och föreningslivet drabbas är mycket fortfarande oklart. Jägare har fått besked om att man har rätt till ersättning. Lantbruken har också fått besked, även om jag vet att man vill ha ännu tydligare sådana. Mycket är inte så klart som man skulle kunna önska. Ersättningarna utgår från epizootilagen som reglerar drabbade näringsidkares rätt till ersättning, till exempel om en grisbesättning behöver avlivas eller byggnader saneras. Men det här är ju en lagstiftning som vi inte har använt tidigare i särskilt stor omfattning. Det är alltså naturligt att mycket är oklart, och det kan mycket väl hända att politiken måste träda in och göra saker om inte lagstiftningen räcker till.