Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag vill börja med att säga att jag tror att vi alla kan vara överens om att svenska folket ska kunna avnjuta sina kräftor i lugn och ro och inte behöva fundera över huruvida man har gift på tallriken. Det ska vara en härlig kräftmiddag för svenska folket.

I dagsläget kan man faktiskt inte säga att det är så. Både i år och tidigare har den här typen av skaldjursundersökningar visat att vi har för höga gränsvärden i Sverige. Då duger det faktiskt inte att regeringen hänvisar till någon förvaltningsordning eller pratar om vilka myndigheter som är ansvariga, utan då gäller det att agera och se vad det är som brister.

Det handlar inte om att ifrågasätta vem som i slutändan ska ta ansvar för de prover som görs eller vem som ska ta ansvar för det som sätts ut i livsmedelsbutikerna. Jag förstår att landsbygdsministern inte personligen kan sitta och jobba med detta. Däremot måste det politiskt finnas en vilja att se varför det inte fungerar i dag. Det är uppenbart så att det finns alltför giftig mat ute i butikerna och att svenska folket blir lidande av det. Detta har pågått under ett antal år. Regeringen har under hela detta år haft chansen att veta om det här och har sett denna undersökning komma igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi nu ser att kemikalierna glider emellan de beslutande borden och hamnar ute i vattnet eller på våra tallrikar i form av mat, vad vill då ministern göra för att ta tag i detta? Jag fick en försiktig antydan om att man kanske ska prata med ansvariga om vad det är som saknas, men det är en väldigt liten antydan. Är det inte dags att tydligt säga att ministern vill samla de berörda aktörerna och se hur man kan se till att få giftfri mat på tallrikarna för svenska folket? Ett sådant tydligt agerande vore på sin plats när vi vet att det finns giftig mat ute i våra butiker.

En annan sak som jag noterade i statsrådets svar gällde de små kommunerna. Jag fick höra att det är kommunerna och deras bolag som är ansvariga för detta och att man borde ta ut högre avgifter om man har problem med att investera i vattenrening. Jag måste säga att detta är väldigt Marie Antoinette-aktigt i förhållande till små kommuner - jag tror att landsbygdsministern känner till detta - som kan ha svårigheter eftersom de inte har så många medborgare som kan bidra i samband med avgiftshöjningar. Då blir avgifterna väldigt höga för de medborgare som bor i de små kommunerna.

Det är förmodligen så att det behövs någon typ av omfördelning eller något slags stöd för att hjälpa de mindre kommunerna. Exakt hur detta ska se ut behöver vi inte föregripa här, men jag vill ändå höra att landsbygdsministern ser denna problematik för de små aktörerna. Det är inte lätt att klara av ökade krav, men samtidigt måste också dessa mindre kommuner klara av att skydda sina medborgare.

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).