Fru talman! När jag började arbeta med att ta fram direktiven till det som ska bli framtidens barn- och ungdomsvård lät jag det ta extra mycket tid för att jag ville att just barnrättsorganisationerna skulle vara med. Deras röst var oerhört viktig. Det var också oerhört viktigt för mig att till exempel ha med Sis-tjejerna i dialogen. Jag lät det ta tid för att det var viktigt att de som jobbat nära barn och unga och att tjejer som själva varit på Sis fick säga sitt och beskriva vad de ansåg behövdes. Det syns i dag i direktiven. De tar sin utgångspunkt i vård och behandling och att man ska få hjälp utifrån de förutsättningar man har, till exempel en traumatisk barndom och övergrepp man kan ha varit utsatt för. Det innebär att vi nu tar viktiga steg.

Vi gör saker här och nu. Det vi gör i dag handlar delvis om att de killar - för det är oftast killar - som sitter på de högst säkerhetsklassade Sis-hemmen i dag inte kommer att kunna ha kontakt med omvärlden via elektronisk kommunikationsutrustning. Precis som någon sa här förut handlar det framför allt om dem, men inte enbart. Det handlar också om de tjejer - för det är framför allt tjejer, även om det också finns killar - som fortsatt utsätts för bland annat sexuella förövare. Det har skett under många år. Man ska verkligen skämmas över hur länge det har pågått.

Regeringen jobbar nu systematiskt och konsekvent för att förändra det här. Delar av detta kommer till exempel att gå att följa genom den nya socialtjänstdataregisterlagen som kommer att bli ytterligare ett instrument när man följer upp den vård som vi båda värnar om.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)