Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 3.

Sverigedemokraterna framhåller den svenska jakten och viltvården som en tradition med anor sedan urminnes tider. Jägar- och fångstmetoderna har genom århundraden skilt sig mellan landsändar beroende på landskapstyp och vilttillgång.

I de vidsträckta skogar och den landsbygd som för bara några släktled sedan var de allra flesta svenskars hembygd har man genom många generationer levt och verkat i samklang med naturen. Man har brukat jorden och levt av vad skogen har gett.

Men, fru talman, jakten har genomgått stora förändringar. Det som förr var en livsnödvändig sysselsättning är numera ett fritidsintresse eller ett arbete. Det innebär dock inte att jakten som företeelse är mindre viktig. Jakten är inte bara ett intresse för många, utan den har blivit en livsstil. Den svenska löshundsjakten, som har anor många sekler bakåt, är till exempel ett unikt kulturarv som måste försvaras. Den utmanas dock nu, framför allt från Bryssel.

Det här är ett arv som även jag själv är en del av. Både min far och min farfar sysslade med detta, och jag är väldigt stolt över att bägge mina söner för arvet vidare. Jag undrar dock om mina söner får vara med om den jakt med löshund som jag har varit med om - jag betvivlar det med tanke på den utveckling vi ser nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Viltförvaltningen behöver fungera tillfredsställande, inte minst för att minimera trafikolyckor och skador för areella näringar men också för att viltstammarna ska vara friska och starka. Detta utgör i själva verket en förutsättning för långsiktigt hållbar jakt som ger värden i form av viltkött, naturkontakt och ett rikt friluftsliv.

Fru talman! Älgen är en naturlig del av den svenska faunan och dessutom en resurs som ska förvaltas långsiktigt. Anledningarna till att antalet älgar minskar varierar mellan olika regioner, men avskjutning, rovdjurstryck och ett skogsbruk i förändring kan lyftas fram. Här är det viktigt att man genom dialog hittar gemensamma vägar som involverar markägare, jägare och andra berörda intressen. Det övergripande målet måste dock vara att älgstammen ska vara i balans och att vi bevarar denna resurs, som på sina håll dessutom anses vara en symbol för Sverige.

Det brådskar - på många håll i Sverige där det tidigare fanns starka älgstammar är jakten på älg snart ett minne blott. Jag har suttit i styrelsen för ett älgskyddsområde i 26 år, och jag har sett hur det har blivit sämre och sämre. Vad det beror på kan man spekulera i. Jag är ganska säker på att klimatet är en anledning till att vi får minskade slaktvikter och färre kalvar.

Detta är, som jag har sagt, en fråga vi måste hålla vid liv. Älgen är viktig för Sverige och den svenska jakten.

Fru talman! Äntligen har vi en regering som visar någon form av handlingskraft när det gäller svensk vargpolitik. Besluten går nu sakta men säkert åt rätt håll. Regelverket gällande skyddsjakt förändras i rätt riktning, och förhoppningsvis har vi licensjakt i hela Sverige nästa gång. Landsbygdsministern har faktiskt visat att han tar dessa frågor på allvar. Det är glädjande att se, framför allt då vargstammen i Skåne i dag växer helt okontrollerat i en miljö där den definitivt inte hör hemma. Nästan dagligen möts man av rapporter om att vargar synts i tätbefolkade områden och i villaträdgårdar.

Detta är en utveckling som inte gynnar någon. Vargen försvann från Skåne i början av 1900-talet. Ingen saknade den då, och ingen kommer att sakna den om den försvinner nu. Vargen ska få vara kvar men i sin rätta miljö, och det är definitivt inte i Skåne.

Fru talman! EU-valet stundar, och då brukar jakt- och viltvårdsfrågorna bli väldigt aktuella. Det är få som engagerar sig i EU-valet som den svenska jägarkåren. Partierna bjuder i sedvanlig ordning över varandra för deras röster.

Sverigedemokraterna är tydliga och vänder sig emot att EU dikterar svensk viltförvaltning. Det finns över huvud taget inga mervärden i att EU:s institutioner numera dikterar förutsättningarna. I frågor som berör viltförvaltning menar vi att det nationella parlamentet alltid ska ha sista ordet och att regeringen därmed tydligt ska verka för att Sverige återtar beslutsmakten gällande de frågor som ryms inom art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet. Svenska jakt- och viltvårdsfrågor ska inte styras av byråkrater i Bryssel utan alltid beslutas av kommun, region och riksdag.

Jag vill också säga någonting om debatten om stenmården. Jag kommer från Bromölla kommun, som är ett av de stenmårdstätaste ställena i Sverige. Jag har faktiskt lyckats med bedriften att skjuta en stenmård som har lämnats in till Svenska Jägareförbundet. Jag håller med om kritiken - jag tycker att det är beklagligt att det inte finns några pengar till att fortsätta detta. Jag hoppas att det löser sig, för de gör ett enormt viktigt arbete. Stenmården är ingen art vi vill ha i detta land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

(Applåder)