Fru talman! Jag tackar för frågan. Vi är flera som älskar älgen och värnar om älgens fortlevnad, som ska ske på ett sätt som är bra för Sverige men också för markägare, brukare, jägare och så vidare.

Det här är en svår fråga. Jakten är i grunden en markägarfråga. Det är markägare som ska bestämma vilken storlek på skador från viltet man kan tolerera. Det som lyfts upp blir väldigt tydligt belyst i exemplet. När vi står här i kammaren ska vi ju inte gå in på exempel, men vi kan se på de stora penseldragen. Det handlar om hur mycket som ska tolereras i fråga om skador och så vidare. Samtidigt har vi en gemensam överenskommelse mellan markägare och jägare som innebär att vi har släppt älgjakten till det offentliga, som bestämmer väldigt mycket över det hela.

Sedan vi införde systemet har vi dessutom inrättat oss i det. Därför tycker jag att det blir lite olyckligt när man tar saken i egna händer. Då frångår man den överenskommelse som finns.

Tänker jag ta strid för att en utredning eller liknande ska tillsättas för just detta? Det är kanske inte något som jag som riksdagsledamot kommer att göra. Men jag följer just nu med intresse det som landsbygdsministern initierade förra året för att hitta en ny modell för älgförvaltningen. Det är alldeles uppenbart att det system som vi har följt när vi jagat i drygt tio år inte riktigt har fungerat på bästa sätt. Om det finns krafter, bolag eller liknande, som tycker att det här är så dåligt att de tar ett steg för långt har vi ju misslyckats med att få fram en offentlig förvaltning.