Fru talman! Jag är glad över att interpellanten i sin interpellation lyfter både arbetsmiljön för medarbetarna i hälso- och sjukvården och patientens behov av sekretess. Det är precis de här två sakerna som måste vägas av. Hur gör man då det i praktiken? Jag är glad över att interpellanten från början har lyft svårigheten i att hantera dessa saker samtidigt.

Det korta svaret på interpellationen är egentligen att vi utreder detta och återkommer. Men jag har valt att gå in lite djupare på detta och bredda frågan. Ingen av oss vet vad utredningen landar i, men den är nödvändig.

Offentlighets- och sekretesslagen bygger på att uppgifter som vi har bedömt behöver sekretess ska vara hemliga. Dem får man inte med automatik dela med någon annan myndighet. Man får inte heller dela dem inom myndigheten om det inte finns skäl att göra det. Det tycker jag är klokt, för uppgifter kan missbrukas och användas av någon som inte har skäl att använda dem. Uppgifter som finns om mig, ledamoten eller någon annan ska hanteras med sekretess om det finns skäl att ha sekretessprövning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men då och då har vi skäl att göra en brytning av detta. Då kallar vi det sekretessbrytande bestämmelser. Regeringens uppfattning är att vi behöver några fler sådana, för vi ser problem i samhället där sekretessen blir ett hinder för att upprätthålla andra lagar, precis som ledamoten lyfter. Det är då vi behöver se hur vi kan komplettera lagstiftningen med fler sekretessbrytande bestämmelser som på ett balanserat sätt ger stöd för att ta del av uppgifter fast de inte ingår i myndighetens eller verksamhetens del normalt sett.

Jag tycker att det är klokt att vi gör det genom en utredning - det är i och för sig det enda sättet att göra en lagändring. Det här är så svåra saker att vi behöver underlag för att veta vilka avvägningar som krävs i den kommande lagändringen och för att veta att vi gör rätt.

Det är dock väldigt positivt att regioner redan hittar metoder för att lösa denna fråga, som är akut varje dag för medarbetare i ambulanssjukvården. Jag förstår helt deras frustration när vi säger att det kommer en utredning i februari nästa år, att den sedan ska gå på remiss och att vi sedan ska skriva en proposition. Detta är deras vardag nu. Det är ett arbetsmiljöproblem för många, för en del varje dag.

Det man behöver ha med i den andra vågskålen är att sekretessbrytande bestämmelser med all säkerhet kommer att behöva kringgärdas av många förbehåll. Det är till exempel inte ovanligt att en patient har en sjukdom som kan leda till ett utåtagerande beteende och till både hot och våld i sjukvården. Även om man som personal vet att detta är en del av sjukdomsbilden är det fortfarande fråga om hot och våld. Det här måste hanteras på ett sätt som är klokt för både patienten och den personal som ska ta om hand den.

Då kan man tänka att man ska upprätta register över personer som har en viss sjukdom eller en viss benägenhet. Men är det verkligen relevant att alla de här personerna skulle kunna bli våldsamma? Nej, det är det förstås inte. Som ledamoten lyfter handlar det om att man med säkerhet vet att någonting skulle kunna hända igen. Hur försäkrar vi oss då om att ett register som skulle kunna vara tillgängligt vid vissa tillfällen inte används för fel ändamål eller kan leda till risker på annat sätt? Det är en av de svåra frågor där utredningen ska ta ställning.

Jag är väldigt glad över att regeringen och samarbetspartierna har valt att göra det här. Om vi inte tar itu med frågan om fler sekretessbrytande bestämmelser kommer vi inte heller att kunna leva upp till de andra lagarna. Därför är det nödvändigt när det gäller såväl hälso- och sjukvårdslagen som trygghet och säkerhet i samhället att vi hittar en lösning. Jag ser fram emot att ta del av utredningen när den kommer, så att vi får bättre redskap för att skydda både patienter och medarbetare.