Fru talman! Den ena delen tycker jag är enkel, även om det också är en svår fråga: Demokrati och rättsstat är fundamentala delar av vad EU vilar på. Därför kommer det tillbaka hela tiden. Sedan kommer det inte in i varje diskussion. När vi pratar konkurrenskraft pratar vi konkurrenskraft, inte enskilda länders syn på medier och domstolar. Det är inte för att detta inte är viktigt utan för att det inte är själva ämnet för dagen. Som vi alla vet är det också pågående processer som sköter sådana frågor, villkorar utbetalning av medel och så vidare. Jag litar på att de institutionerna fungerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17-18 april

Ibland måste man, utan att tumma det minsta på vad man tycker är viktigt, ändå kunna enas i andra frågor. Så fungerar EU.

Det leder till den mycket svårare frågan om kvalificerade majoriteter. Den svenska hållningen har länge varit, oavsett regering, att EU i utrikespolitiken skulle kunna agera kraftfullare om vi hade lite mer av kvalificerade majoriteter. Det tycker vi är bra. En del skulle säga att vi gör det för att vi är ett ganska litet land och upplever att vårt eget ställningstagande kanske inte alltid låter allra högst i världen.

Andra länder tycker precis tvärtom. De vill kunna agera som ett enskilt land, ett stort enskilt land, och vill absolut inte böja sig för majoritetsbeslut som går dem emot - på samma sätt som vi absolut inte vill böja oss för majoritetsbeslut på skatteområdet, på välfärdsområdet eller när det gäller partsmodellen i lönebildningen.

Detta är ett tveeggat vapen. Om man hårt driver kvalificerade majoriteter också på toppnivå, på europeiska toppmöten - det finns ju kvalificerade majoriteter i andra beslutsstrukturer - skulle ganska starka svenska intressen riskera att bli nedröstade. Jag tycker att man ska tänka efter noga innan man går den vägen.