Fru talman! Jag noterade att utrikesministern var här förut, och jag lovar att han kan säga mycket mer om detta. Det är i de löpande samtalen i utrikesministerkretsen man kan förbereda marken för det som skulle kunna bli en enighet i ett senare skede. Vägen är lång, men vi ska inte misströsta. Även svåra frågor kan gå i mål, ibland av goda skäl för att länder ändrar sig och ibland av dåliga skäl för att det händer så förfärliga saker att länder behöver ändra sig. I utrikesministerkretsen sker en löpande diskussion, och om de når framgång kommer vi att ha mycket lättare att nå framgång på Europeiska rådets kommande möten.

Vad görs då? Jo, vi höjer tonläget och priset. Agerandet mot extrema bosättare är ett sådant exempel. Men på europeiska toppmöten måste ju allt ske i enighet. Vi tycker ibland att det är ett långsamt sätt när vi vill göra mer än andra, och ibland tycker vi precis tvärtom. När många vill införa gemensamma bolagsskatter tycker vi att det är bra att det krävs enighet för att nå någonvart. Man måste nog inse att det funkar på detta sätt.