Fru talman! Delar av detta var uppe på Europeiska rådet, även om det kanske inte var ur den vinkel som frågeställaren skulle ha önskat sig. Vi diskuterade självklart den förfärliga situationen i Gaza. Vi återupprepade de ståndpunkter som Europeiska unionens länder är eniga om. Det är ganska stora saker, men de skyms ibland av alla de saker vi inte är eniga om. Det handlar om behovet av eldupphör, mycket större humanitärt tillträde, omedelbart och villkorslöst frigivande av gisslan, att komma tillbaka till en tvåstatslösning och att våldet från israeliska bosättare i delar av territoriet upphör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17-18 april

Allt detta var uppe som det brukar vara uppe. Det var alltså inget nytt där. Jag tror inte att vi just nu kan räkna med att EU kommer att samla sig till mer än dessa i och för sig viktiga saker. Det är inga små saker som EU är helt enigt om.

Jag tror, som jag har sagt många gånger, att ju mer vi kan agera samfällt och tillsammans med USA med det entydiga om än långsiktiga målet att få till stånd en förhandlad tvåstatslösning, desto bättre är det.

Vi - inte minst Sverige - får nog acceptera att vi inte äger beslutanderätten i de här frågorna. Vi äger dock förmågan att samla EU till en del gemensamma ståndpunkter.

Jordbruket var uppe indirekt genom frihandelsfrågan. Detta är ett av många exempel på att frihandelsfrågan vållar debatt. Å ena sidan vill vi ha fri konkurrens så att vi kan få lägre konsumentpriser; å andra sidan vill vi vara noga med att de villkor som gäller för produktion i Europa inte ska kringgås genom import. Då handlar det om vilka villkor man ställer i frihandelsavtal, som om de betungas med alltför många detaljer i praktiken inte kan användas. Detta är en välkänd avvägningsfråga, skulle jag säga.