Fru talman! Jag hör att Johan Pehrson säger att arbetsmarknadsutbildningar är viktiga. Det är bra. Då är vi överens så långt. Så har det inte alltid varit, fru talman.

Faktum är att innan Johan Pehrson klev in på Arbetsmarknadsdepartementet var han av den motsatta uppfattningen. Härifrån riksdagen drev han aktivt på för att kraftigt skära ned på specifikt arbetsmarknadsutbildningarna. Det handlade inte bara om en allmän nedskärning på jobbpolitiken som eventuellt skulle kunna råka drabba arbetsmarknadsutbildningarna, likt det försvar vi nu hör från arbetsmarknadsministern om varför det blev färre och inte fler som gick en arbetsmarknadsutbildning förra året. Då pekade han nämligen särskilt ut arbetsmarknadsutbildningarna som något det borde dras in kraftigt på. I den sista budgeten Liberalerna lade fram före maktskiftet föreslog Johan Pehrson att arbetsmarknadsutbildningarna skulle minska med 829 miljoner kronor, nästan 1 miljard, 2024.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är alltså inte för inte som vi är många som ifrågasätter Johan Pehrsons nyvunna vurm för arbetsmarknadsutbildningarna som verktyg för att rå på den alldeles för höga arbetslösheten. Man undrar om det är ärligt menat. Vad är det som har fått Johan Pehrson att ändra sig? Kom verkligheten kanske i kapp, och det visade sig att det inte var så enkelt som att i princip säga åt folk att klippa sig och skaffa ett jobb? Eller är det bara retoriken som har förändrats?

Oavsett vad Johan Pehrson säger, om han säger att arbetsmarknadsutbildningarna är viktiga eller ska sparas på, är resultatet av hans politik att det har blivit färre arbetslösa som går en arbetsmarknadsutbildning. Allt pekar också på att det kommer att fortsätta i den riktningen, vilket jag beklagar.

Vi socialdemokrater har i vår skuggbudget visat att det är fullt möjligt att fördubbla antalet platser inom arbetsmarknadsutbildningen utan att driva på inflationen. Men det förutsätter att man gör andra prioriteringar, exempelvis låter jobbpolitiken gå före sänkt skatt och lyx-rot för de rikaste i samhället. Inte menar väl arbetsmarknadsministern att det skulle vara inflationsdrivande i det här läget att se till att människor kommer i jobb? Eller menar han rent av att det är en strategi från regeringen att hålla uppe arbetslösheten, för att motsatsen skulle vara att driva på inflationen?

Arbetsmarknadsministern får jättegärna ta mer inspiration från Socialdemokraternas politik på området. Om han nu ändå har tillåtit sig inspireras att komma till insikten att arbetsmarknadsutbildningarna är viktiga får han också jättegärna titta på hur vi har finansierat det.

Det är trots allt inte vad ministern säger i den här debatten som är det viktigaste för att få människor i jobb, utan det är vad som händer när debatten är avslutad, vad arbetsmarknadsministern gör när han går härifrån och vandrar tillbaka till Arbetsmarknadsdepartementet.