Fru talman! Tack, ministern, för ytterligare svar! Jag tycker att mycket av det ministern säger faktiskt är väldigt klokt, och jag håller med om mycket. Men jag vill ha ett ännu tydligare ställningstagande om regeringen verkligen står upp för Västsaharas självständighet. Jag skulle vilja höra ministern uttrycka det. Sedan efterlyser jag rapporterna från ambassaderna om besöken i både ockuperade Västsahara och flyktinglägren.
Precis som ministern har jag en djup oro för situationen i de västsahariska flyktinglägren. Den är, som jag sa tidigare, akut. Nu är jag lite orolig för att biståndet kommer att minska med tanke på att Sverige minskar biståndet till FN:s kärnverksamhet. Det är oroligt. Men det är en annan debatt, tror jag.
När det gäller de svenska företagens investeringar på ockuperat territorium är det uppenbart att det skulle behövas tydligare riktlinjer. Många företag efterfrågar detta också. De vill göra rätt. Vi skulle behöva riktlinjer liknande dem som Norge har för att tydliggöra vad som gäller för investeringar på ockuperat område.
Jag hoppas verkligen att Sverige på ett ännu tydligare sätt står upp i FN och i EU och kämpar för Västsaharas rätt till självbestämmande och för att den folkomröstning som man kom överens om redan 1990 äntligen får komma till stånd. Sverige skulle kunna gå i spetsen. Det handlar om att vi sätter hårdare press på Marocko, för det är nödvändigt, och att vi agerar ännu tydligare för att Minurso ska få rätt att bevaka de mänskliga rättigheterna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi skulle också kunna bidra till att stärka västsahariernas ställning genom att erkänna Västsahara enligt det beslut som togs i riksdagen 2012. Det skulle vara en stor framgång för västsaharierna.
År 1975 fanns det två europeiska kolonier kvar: Portugals Östtimor och Spaniens Spanska Sahara. Östtimor fick sin självständighet 1999, men Västsahara väntar fortfarande. Det vilar ett mycket tungt ansvar på världssamfundet att lösa konflikten, och Sverige kan spela en viktig roll.