Fru talman! För Sveriges säkerhet och stabiliteten i omvärlden är det avgörande att den regelbaserade världsordningen, folkrätten och respekten för FN-stadgan upprätthålls. Det spelar ingen roll om det är Ukraina eller något annat land som vi pratar om. Det gäller således självklart också i relation till Västsahara.

Västsahara utgör en avkoloniseringsfråga inom FN; där är jag och Lotta Johnsson Fornarve helt överens. Den internationella domstolen antog ett rådgivande yttrande om områdets status 1975. Det innebär att världssamfundet inte erkänner Marockos anspråk på suveränitet över territoriet. Sverige och EU fortsätter att stödja en rättvis, hållbar och ömsesidigt godtagbar förhandlingslösning i fråga om Västsahara i enlighet med folkrätten, inklusive FN:s säkerhetsråds resolutioner.

Detta är också något som jag lyfter i mina bilaterala kontakter med såväl Marocko som Algeriet. FN:s sändebud för Västsahara Staffan de Mistura har en viktig uppgift härvidlag, och som tidigare nämnts stöder regeringen hans ansträngningar för att få till stånd en politisk lösning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Liksom Lotta Johnsson Fornarve anser även jag att det ska stå FN-sändebudet fritt att besöka de länder och de platser som han önskar inom ramen för sitt mandat. Att sändebudet löpande genomför informella och bilaterala konsultationer med olika aktörer, inklusive besök i regionen, är något som den svenska regeringen välkomnar, och det utgör en viktig del i uppdraget. En annan viktig del av uppdraget utgörs av de budskap som han sänder om att alla berörda parter har ett ansvar för att framsteg ska kunna göras i processen mot politisk lösning.

Som ett led i att stödja de Misturas viktiga arbete och uppdrag inbjöds han under det svenska ordförandeskapet i EU i maj förra året till Stockholm för att träffa representanter för samtliga EU:s medlemsstater, som då hade samlats för möte om Mellanöstern och Nordafrika, inklusive situationen i Västsahara. Det var ett viktigt tillfälle för en längre diskussion och utbyte av tankar och erfarenheter gällande situationen i Västsahara.

Jag fick själv möjlighet att träffa Staffan de Mistura några månader tidigare under hans besök i Stockholm. de Mistura, med över 40 års erfarenhet i diplomatins tjänst, delade med sig av erfarenheterna av sitt uppdrag och sina värdefulla kunskaper om läget på marken och om situationen för västsaharierna. Då, för drygt ett år sedan, framförde jag samma budskap som jag framför i den här kammaren i dag, nämligen att Sverige fortsatt stöder FN:s arbete för en lösning på Västsaharafrågan grundad i folkrätten, inklusive FN:s säkerhetsråds resolutioner. Detta tål att upprepas