Fru talman! Om man vill jämföra Socialdemokraternas och regeringens budgetar för den reguljära utbildningen får man jättegärna gå in i våra budgettabeller och jämföra. Man kommer då att se att det inte är så att regeringen prioriterar detta mer än vi socialdemokrater gör utan tvärtom.

Men nu är det inte det som debatten handlar om, utan den handlar om arbetsmarknadspolitik. Men i vanlig ordning försöker arbetsmarknadsministern att smita undan från att diskutera just arbetsmarknadspolitik. Skillnaden mellan oss som arbetsmarknadsministern försöker redogöra för är inte helt korrekt beskrivet, vill jag dock tillägga.

Om vi nu är överens om att vi inte ska acceptera att pengar läcker ut felaktigt är skillnaden att vi socialdemokrater är beredda att göra någonting åt det, någonting verkningsfullt, och inte bara säga att vi inte accepterar det och att vi ska bygga ut svindyra kontrollmekanismer. Det handlar om att faktiskt ta tillbaka kontrollen och att göra mer i egen regi.

För oss socialdemokrater innebar januarisamarbetet med bland annat Liberalerna en hel del positivt men också smärtsamma kompromisser, och då inte minst på arbetsmarknadsområdet. De privata matchningsföretagen kan vara, som svar på arbetsmarknadsministerns fråga, ett bra komplement riktat till vissa grupper. Men för de allra flesta är det helt andra insatser som behövs, rustande insatser.

Privatiseringsivern inom arbetsmarknadspolitiken har lett fram till den situation vi ser nu i dag, som i det närmaste kan liknas med vilda västern. Det är felaktiga utbetalningar och bonusar på bekostnad av otillräcklighet och otillgänglighet. Det är fusk och fiffel i stället för träffsäkra och behovsprövade insatser.

Politiken behöver ta tillbaka kontrollen. Jag skäms inte ett dugg för att säga det.