Fru talman! Som jag har varit inne på är denna sträcka väl känd, och den har utretts flera gånger sedan 2003. Den fanns med i Trafikverkets förslag på åtgärder i den förra nationella planen, så omständigheterna, skicket och riskerna för trafiksäkerheten är väl kända.

Som jag sa är behoven stora inom infrastrukturen, och regeringens prioritering kommer fortsatt att vara att förbättra den infrastruktur vi har, det vill säga reparera där det behövs och förvalta våra gemensamma resurser på bästa sätt. Då handlar det om att värna det vi redan har byggt och att göra investeringar i infrastruktur där det behövs.

Med nollvisionen som grund för trafiksäkerhetsarbetet i Sverige och med de transportpolitiska målen som utgångspunkt är det viktigt att Trafikverket eller kommunala väghållare fortsätter att implementera rätt insatser i vägnätet där de gör nytta. Jag kan också lägga till att Trafikverket har ett uppdrag om att arbeta systematiskt med att förbättra trafiksäkerheten på de svenska vägarna. Varje dödsfall i trafiken är en djup tragedi, och god trafiksäkerhet är en mycket viktig och prioriterad fråga för regeringen. Det kommer förstås även att vara angeläget när vi tar fram den nya nationella planen. Då kommer förstås denna och även andra åtgärder att åter finnas på bordet.

Jag kan inte föregripa några processer eller det beslut riksdagen ska fatta om vilka ramar regeringen har att förhålla sig till när åtgärder ska prioriteras. Men jag vill avsluta med att tacka ledamoten för engagemanget och tonläget, för detta är något vi gemensamt behöver ta ansvar för. Mina slutord blir att regeringen förstås kommer att göra vad den kan för att höja trafiksäkerheten och se till att Sverige får en robust och säker infrastruktur som man kan lita på.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.