STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det kom många olika frågor, och jag ska försöka besvara dem i tur och ordning efter bästa förmåga.

Hela civilsamhället är emot detta, säger Anna Lasses. Jag vet inte om jag har sett någon undersökning där alla civilsamhällets organisationer är med; jag tror kanske inte att man ska vara helt säker på att alla tycker att det här är en dålig idé.

Jag tror faktiskt att det finns rätt många som tycker att det är bra att vi nu tar initiativ till att just öppna ansökningsförfarandet så att inte bara ett fåtal organisationer ska kunna söka medel direkt från Sida utan att det kan bli fler. Jag tror att det finns många fler biståndsorganisationer som kan vara med och bidra och som har förslag och gör ett viktigt arbete - eller rättare sagt vet jag att det är så. De kanske inte alltid hörs i debatten, men visst finns de där.

Jag upplever att vi har en väldigt bra dialog med Sida; jag upplever inte att det finns några oklarheter gällande vad vi ska åstadkomma tillsammans. Jag har nu flera gånger pekat på att det här är en samlad och väldigt transparent process. Den inleddes redan med reformagendan i fjol och den nya strategin, som vi direkt sa skulle gälla under ett år. Vi har nu också en tidsplan som alla kan följa.

Sedan är det väl så att det hör till det normala i biståndet att avtal inte förlängs. Vi har inga obegränsade strategier. Det är inte så att de löper för all framtid. Kanske skulle Daniel Vencu Velasquez Castro lyssna extra noga just nu, för även under den socialdemokratiska regeringen var strategierna tidsbegränsade. De gäller ett antal år, och sedan upphör de att gälla. Då får man fatta nya beslut, och då kan det bli förändringar i vilka länder man verkar i, vilka organisationer man arbetar i eller vilka prioriteringar man har. Kom inte och påstå att det här skulle vara någonting nytt eller unikt! Det är så här det alltid har fungerat i svensk biståndspolitik.

Det är väl väldigt bra att man kan göra nya prioriteringar - att man kan förändra så att saker och ting inte bara löper på slentrianmässigt, år efter år, decennium efter decennium utan att vi alltid ställer oss frågan hur vi kan uppnå bäst resultat för de 56 miljarder som svenska skattebetalare kommer att lägga på svenskt bistånd i år.

Möjligen är det så att många organisationer är oroade av att det beskrivs att just biståndet skulle förstatligas. Det är ju en märklig beskrivning - betyder det att krav på civilsamhällets organisationer skulle innebära ett förstatligande? Är det ett förstatligande att det kommer riktlinjer och instruktioner och att man måste lämna revisionsrapporter?

Jag vill återföra frågan till det som kanske är grunden i detta: Det här är pengar som svenska skattebetalare har arbetat ihop. Det handlar om lärare, sjuksköterskor och poliser. Det är klart att det inte är medel som vi bara slänger iväg helt utan krav på prioriteringar eller transparens och insyn.

Vill Socialdemokraterna kalla det ett förstatligande får de väl göra det, men jag tycker att det är viktiga delar i ett biståndssystem som bygger på transparens, spårbarhet och effektivitet där vi ska försöka undvika att förmedling sker i många led. Jag tycker också att det är viktigt till exempel att granskande journalister kritiskt kan granska detta, precis som de kan granska till exempel min mejl eller för den delen handlingar på Utrikesdepartementet. Det är en viktig hörnsten i en liberal demokrati.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi tror på civilsamhällets oerhört viktiga roll, och jag är övertygad om att det finns många viktiga saker som bara civilsamhället kan utföra i detta. Jag vill därför ändå avsluta med att upprepa att vi som regering - trots att vi inte vill spela i den där ligan där man ska tävla om exakt hur mycket pengar man lägger i bistånd utan mer vill se till resultaten och vad vi uppnår - faktiskt lägger mer pengar på bistånd till civilsamhällesorganisationerna än vad den tidigare regeringen gjorde.