Herr talman! Vi står bakom stödet till Ukraina, men det får inte leda till att Sverige överger andra utsatta delar av världen. Men det är precis vad som sker här i dag. År 2024 avslutas stödet till Burkina Faso, Kambodja, Mali och Sydsudan, som är några av världens mest utsatta länder.

Sydsudan ligger i botten av FN:s rankning över mänsklig utveckling, Human Development Index. Det svenska utvecklingsbiståndet är inriktat på fredliga och inkluderande samhällen och försörjning av grundläggande samhällsservice. Både Sidas och civilsamhällets arbete har en stark tonvikt på jämställdhet. Arbetet för kvinnors och flickors rättigheter har gett resultat. Men framstegen riskerar att undermineras när Sverige nu drar sig ur.

Utvecklingsbiståndet har gått från 434 miljoner kronor till 0 kronor på två år. Den här snabba avvecklingen görs trots att biståndet gör stor skillnad, trots att det inte finns andra länder som kliver in när Sverige lämnar och trots att landet är i en extremt känslig situation inför ett val senare i år.

Sverige finns kvar i Sydsudan med humanitärt stöd. Men vi vet att humanitärt stöd och humanitärt bistånd inte kan lösa de grundläggande problem som finns. Det behövs såklart för akuta behov, men det är alltid dyrare än att förebygga katastrofer. För att förebygga att nya humanitära kriser uppstår behöver man arbeta långsiktigt, målmedvetet och låta olika former av bistånd samverka.

Herr talman! Min fråga är alltså: Vad sa egentligen regeringens konsekvensanalys om att snabbavveckla utvecklingsbiståndet till Sydsudan?