Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Fru talman! Medborgare och personal inom Försvarsmakten! Försvarsberedningen avslutar den här veckan sitt arbete och lämnar i morgon in slutrapporten Stärkt försvarsförmåga – Sverige som allierad. I den lyfter beredningen fram vikten av att snabbt öka vår samlade försvarsförmåga, framför allt i skuggan av det ryska angreppskriget i Ukraina.
Nu är det mycket som ska ske på kort tid. Det handlar om att återuppbygga det som drygt 30 år av tämligen omfattande slapphänthet från diverse regeringar sedan 1995 har raserat. Det tar som bekant ofta minst dubbelt så lång tid att bygga upp något som att rasera det.
I debatten har det fokuserats väldigt mycket på inköp av materiel och ammunition, inte minst med tanke på att Sverige har levererat 15 stödpaket till ett värde av över 30 miljarder till Ukrainas frihetskrig. I dagens marknadsbaserade samhälle tar det tid att beställa ny materiel, då industrin behöver ordrar för att starta ny produktion. Det finns också en uppsjö av byråkratiska hinder att övervinna, däribland miljötillstånd.
Fru talman! Att ersätta materiel och förnödenheter kan i dag jämföras med byggandet av Egyptens pyramider. Vi befinner oss i nästan samma situation som i september 1939. Då tog det närmare 50 år och mycket mer än 2 procent av bnp att bygga upp det robusta totalförsvar som var ett svenskt adelsmärke under 60, 70- och 80-talen. Att det skulle gå fortare i dag, eller för den delen kosta mindre, är tämligen osannolikt. Prislappen hade kunnat vara mycket mindre om vi inte hade avvecklat allt under de gångna 20–25 åren.
Fru talman! Det här med att ersätta materiel är förvisso en sak, men det finns någonting som är betydligt svårare att återanskaffa, nämligen Försvarsmaktens kompetenta personal. Vissa partier har här under den senaste tiden pratat väldigt mycket om att det ska till nya brigader, nya regementen, nya utbildningsplatser och allt vad som nu utlovats. Det här låter ju bra, särskilt ur ett regionalpolitiskt perspektiv, för då ser man nya arbetstillfällen och därmed ett bättre kommunalt skatteunderlag. Det som dock inte riktigt har nämnts i den här debatten är faktiskt personalen.
Fru talman! Vem ska göra allt det här? Vem ska göra grovjobbet med att sätta upp de nya organisationsenheterna och utbilda de nya bataljonerna och förbanden för att sedan kanske kommenderas iväg hemifrån, ibland på flerårig tjänstgöring inom Sverige eller utomlands, kanske till Natostaber eller annan tjänstgöring på andra sidan Östersjön, om inte just personalen?
Hur ska vi rekrytera – och kanske framför allt behålla – dugliga och motiverade officerare och specialistofficerare och även naturligtvis anställda gruppbefäl, soldater och sjömän? De har ju redan under fredstid arbetsförhållanden som innebär betydligt större umbäranden än vad många – jag skulle nog vilja säga de allra flesta – upplever dagligdags i sina civila jobb.
Som befäl eller soldat förutsätts du vara en i laget, delta i förbandets utbildning samt planera och förbereda dig inför övningar utanför betald tjänstetid. Du ska som ledare och föregångsperson delta i tämligen ansträngande fysisk träning under hårda förhållanden året om i alla väder. Du ska också planera, leda och följa upp övningar med skarp ammunition, skarpa sprängmedel, tunga stridsfordon, flygplan och fartyg där risken för skador är påtaglig och samtidigt ansvara för att de soldater som anförtrotts dig inte skadar sig eller omkommer vid olyckor.
Du ska även vara ställföreträdande mamma och pappa, lyssna på dina soldaters bekymmer och vårda deras mentala hälsa. Du ska lära dem att sköta sin utrustning och till och med att städa sitt eget rum – det är det inte alla som kan. Du ska lära dem att de är en del i ett lag och en del i något större – en liten men viktig kugge i vårt totalförsvar. I krig eller olika former av insatser utomlands ska du som befäl leda soldaterna i strid, dela deras umbäranden och riskera att bli skadad eller dödad, samtidigt som du ansvarar för en grupps, en plutons eller ett kompanis liv och säkerhet.
Allt det här ska du göra i en organisation som under lång tid berömt sig för att inte få vara löneledande – du ska egentligen vara tacksam för att du fått gå en utbildning med värnpliktsförmåner. Med den inställningen, fru talman, är det inte konstigt att vi har brist på befäl och personal av olika kategorier i Försvarsmakten.
Vad kan vi då göra för att åtgärda detta? Ytterst är det ju faktiskt Försvarsmakten som är personalansvarig, och inom Försvarsmakten måste man nu orka tänka utanför boxen, särskilt mot bakgrund av vår nya ställning som allierad i Nato. Men om man nu inte kan erbjuda marknadsmässiga löner bör man kanske i stället fundera på andra ersättningsformer, dels för att locka intresserade att ta anställning i Försvarsmakten, dels för att sedan kunna behålla dem. Det tar uppemot tio år att få fram en duglig kompanichef, bataljonschef eller flygförare och kanske ännu längre att få fram en duglig fartygschef eller annan specialist inom något av vapenslagen. Sammantaget kostar det här flera miljoner kronor per individ. Att då inte säkerställa att yrket är attraktivt i det långa loppet är en otroligt dålig investering.
Fru talman! Man skulle kunna tänka sig någon form av premie i olika intervaller beroende på anställningstid, kanske så att den anställde kan välja det som passar just denne bäst. Ett exempel på detta kan vara att pensionsåldern sänks med ett år efter vart fjärde års tjänstgöring. Detta system finns i Frankrike vid utlandstjänst – ju längre bort, desto fler år i sänkt pensionsålder. Man kan också tänka sig ett system där man får ett års betald utbildning på högskola i samband med karriärväxling. Andra exempel kan vara skattefria premier vid längre utlandstjänstgöring eller längre kommenderingar från hemorten, skattefria premier för fältövningsdygn, fria tjänstebostäder på orter med rekryteringssvårigheter, fri barnpassning på tjänstgöringsorten med mera.
Fru talman! Det är ju faktiskt endast fantasin som sätter gränserna för vad man skulle kunna göra – eller kanske snarare bristen på fantasi tillsammans med en hel del svensk administration och byråkrati. Men vill man så kan man.
(Applåder)