Fru talman! I kväll debatterar vi försvarsutskottets betänkande nummer 3, Personalförsörjning, där vi också tar upp veteranfrågorna. Den här debatten sker i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Vi behöver på olika sätt förbereda oss genom att stärka försvaret. Det behövs mer personal – officerare och soldater.

Den finländske presidenten Alexander Stubb besökte oss i dagarna. Han uttryckte det som att bästa sättet att undvika krig och främja fred är att tala mindre och förbereda sig mer. Han sa att det låter paradoxalt, men att det är just därför vi behöver ha en stark militär försvarsmakt och att det var därför vi blev medlemmar i Nato. Det är sant för Finland, men det är också sant för Sverige.

Fru talman! När man bygger en stark försvarsmakt behöver man tänka på armén, flygvapnet och marinen och den materiel som behövs där – men också på personalen. Det ska vi tala om här. Det är viktigt att tala om att Försvarsmakten är dess personal. Det vill till att vi satsar på bra villkor så att officerare blir kvar.

Vi har haft en situation där vi tappat mycket personal. Men nu har positiva saker hänt på olika sätt. Vi hoppas att det är en trend, för det behövs ju apropå Natobemanningen som vi som land behöver. Vi behöver även reservofficerare, som förut nämndes. Det är något som har varit försummat och som vi behöver satsa på mycket mer.

Fru talman! Jag vill också säga något om veteranfrågor, som tas upp i betänkandet. De är viktiga. Vi har en stolt tradition. Jag tror att den första insatsen var 1953 i Korea, och sedan dess har vi gjort många insatser. Vi har varit på Balkan, i Afghanistan, i Mellanöstern, på Cypern och i Kongo. Uppemot 100 000 personer har gjort insatser för vårt land och representerat Sverige på de här ställena. De är värda ett stort tack, och det vill jag framföra härifrån talarstolen. I dag är ungefär 53 000 veteraner i livet.

Vi har inte alltid varit så bra på att ta hand om våra veteraner. Vi har blivit bättre, men det finns mer att göra. Jag vill ändå passa på att nämna några saker som vi gör. Veterandagen som dyker upp snart, den 29 maj, är viktig. Vi har instiftat Försvarsmaktens medalj till sårade i strid och en förtjänstmedalj med svärd. Det har införts ett nytt belöningssystem, bland annat för tapperhet i fält. Ett veteranmonument har upprättats. Veterandagen, som jag nämnde, har instiftats, och sedan 2018 är det äntligen en flaggdag. Det borde det ha blivit mycket tidigare, men då blev det i alla fall det. Försvarsmakten inrättade 2017 ett veterancentrum som driver, utvecklar och implementerar myndighetens veteran- och anhörigarbete.

Fru talman! Frivilligorganisationerna tycker jag också är värda att nämna. Fyra frivilliga veteransoldat- och anhörigorganisationer får statsbidrag. Det är Sveriges Veteranförbund, Invidzonen, Idrottsveteranerna och Soldathemsförbundet. Fredsbaskrarna, Sveriges Veteranförbund, är en sammanslutning av veteraner. Invidzonen ger hjälp till anhöriga både före och efter en insats. Svenska Soldathemsförbundet gör viktiga insatser för värnpliktiga, vilket kammaren känner till, och de erbjuder också samtalsstöd till dem som tjänstgjort utomlands.

Fru talman! Det finns en liten organisation som också får statsstöd som heter Idrottsveteranerna. Jag besökte dem ganska nyligen och tycker att de är värda att nämna. De är speciellt inriktade på de veteraner, ungefär ett hundratal, som konstaterats ha PTSD eller andra typer av skador, fysiska eller psykiska. Idrottsveteranerna gör en jättefin insats genom att hjälpa dem att göra meningsfulla saker och idrotta. Jag tycker verkligen att det är värt att nämna att dessa saker görs.

I Amerika är att vara veteran någonting väldigt viktigt. Det uppmärksammas mycket. Jag var ju inne på att vi inte alltid har gjort det vi borde ha gjort, men nu har det kommit viktiga förbättringar. Det känns angeläget att ta upp i den här diskussionen och debatten som handlar om just veteraner.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.