Fru talman! Till att börja med handlar det om det som ledamoten Thorell beskriver här, att det finns en parallell till hur processen har varit kring civilsamhället. Jag vill understryka ungefär samma sak som min kristdemokratiska kollega underströk här tidigare. Även jag kan erkänna att det kan finnas skäl till att kritisera delar av processen, även om jag tycker att den politiska inriktningen är korrekt.

Fru talman! Det är en lite klurig sak att svara på när ledamoten frågar om jag anser att det var det här som skulle vara resultatet. Som liberal har jag inte så många åsikter om vad forskarna forskar i. Det skulle vara problematiskt om jag pekade ut en riktning och sa: Jag tycker att ni ska forska om de här ämnena och de här sakerna och inte om de där eller de där. Det finns inget sådant syfte, fru talman, med liberal forskningspolitik. I grunden ska det finnas medel till bra forskning, och forskare ska helt enkelt söka medel för forskningsprojekt av hög kvalitet.

Vi ser såklart att samhället kan ha vissa behov ibland och att det kan finnas skäl att forska mer på vissa saker på samhällsnivå. Men i grunden har jag faktiskt svårt att säga från riksdagens talarstol att jag tycker att forskarna ska forska i en viss riktning. Det är svårt att svara på detta.

En sådan undersökning som ledamoten Thorell refererar till beskriver hur det har blivit. Den kan inte säga någonting – om vi ska prata lite metod – om hur det hade blivit annars. Det vet vi inte. Vi vet inte vad skillnaden är mot vad det hade blivit annars. Vi vet vad skillnaden är mot vad det var förr, men inte mot vad det hade blivit annars.