Fru talman! Vi ska nu behandla ett motionsbetänkande som utgår från regeringens reformagenda. Sedan den offentliggjordes i december har flera strategier kommit som bygger på den.

Jag har med mycket kort varsel, på grund av sjukdom, fått ersätta Kristdemokraternas biståndspolitiska talesperson Gudrun Brunegård i denna debatt. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

Som kristdemokrat är jag nöjd med att många av de bärande elementen kan kännas igen från det biståndspolitiska program som vi tog fram våren 2022. Vi konstaterade där att utomstående utvärderingar visade att svenskt bistånd var mycket bra men att det med åren har blivit utsmetat på allt fler prioriterade mål och allt fler programländer. Det gjorde biståndet svårt att utvärdera, och det blev svårt att följa effekten av de miljarder som sattes in i systemet.

På det stora hela följdes våra prioriteringar i den överenskommelse som de fyra partierna i majoriteten slöt om tematiska prioriteringar med fokus på bland annat fattigdomsbekämpning och hälsoinsatser för de allra mest utsatta, demokratibistånd till människorättsförsvarare och demokratikämpar, utökat och effektiviserat klimatbistånd samt kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter. Där slås också fast att andelen bistånd som kanaliseras via civilsamhället ökar.

Det multilaterala samarbetet ska fokuseras till de organisationer som arbetar med de tematiska prioriteringarna samt med humanitär flyktinghjälp och barns rättigheter. En särskild satsning görs på insatser för att skapa förutsättningar för fria val.

Just nu pågår ett arbete med att omsätta denna kortfattade överenskommelse i olika styrdokument. Den ena strategin efter den andra publiceras: civilsamhällesstrategin, strategin för demokrati och mänskliga rättigheter och flera landstrategier.

Allt förändringsarbete orsakar oro hos dem det berör, både de svenska biståndsorganisationerna och deras systerorganisationer i mottagarlandet. Den 29 februari gav regeringen Sida i uppgift att utreda konsekvenserna av om man skulle öppna den nuvarande ordningen med 17 strategiska partnerorganisationer och tillåta alla organisationer att söka projektansvarig direkt hos Sida. Tyvärr misstolkades uppdraget av många organisationer och dessvärre även av Sida.

Låt mig vara rak. Den delrapport som Sida nyligen överlämnade till regeringen är inte vad som beställdes. Det är oss kristdemokrater och övriga regeringspartier främmande att Sida själv skulle ta över kontakterna med organisationerna i biståndslandet. Tvärtom har vi i flera styrdokument poängterat vikten av att stimulera ett livskraftigt civilsamhälle. Detta uppnår man inte genom att kapa kontakten mellan organisationer i Sverige och deras systerorganisationer i biståndslandet.

Det nu pågående uppdraget kommer att analyseras och vid behov justeras av regeringen innan eventuella beslut tas om förändrad inriktning i systemet med SPO:er. Självfallet kommer den nya modellen att tas fram med ambitionen att undvika skadlig ovisshet och möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i det viktiga arbete som civilsamhället utför.

Många organisationer har samverkat med sina partnerorganisationer i biståndslandet i mer än 100 år och byggt långvariga och stabila relationer, utöver all verksamhet som de har bedrivit, för att lyfta befolkningen ur fattigdom, okunskap, sjukdomar och förtryck. De är en veritabel livsnerv mellan Sverige och biståndslandet.

Kristdemokraterna är själva ett folkrörelseparti. Vi ser ett livskraftigt civilsamhälle som en oumbärlig förutsättning för ett fungerande samhälle i stort. Genom vår försorg har regeringens olika dokument om biståndet förstärkts med skrivningar om betydelsen av ett väl fungerande civilsamhälle, inte minst i länder där demokratin sitter trångt.

De svenska organisationerna, med sina långsiktiga samarbeten med partnerorganisationer i utvecklingsländer, har i utvärderingar visat sig stå för framgångsrika och kostnadseffektiva biståndsprojekt. Vi har fått stöd i regeringen för att andelen bistånd förmedlat av civilsamhällesorganisationer ska öka. Kyrkorna utgör därvid en mycket viktig del, inte minst genom sina långsiktiga relationer till systerkyrkorna.

Fru talman! Sverige är extremt sekulariserat. Många saknar förståelse för den roll som religionen spelar i de flesta andra länder i världen, kanske i synnerhet i länder som är i behov av bistånd. SMR har gjort viktiga insatser för att öka denna förståelse genom att utbilda tjänstemän på Sida och UD i religiös förståelse. Sådana utbildningar behöver bli fler, inte färre. Detta lyfte vi kristdemokrater upp i vårt biståndspolitiska program 2022. Därför är vi glada att vi i olika dokument har fått med skrivningar som bekräftar religionens roll.

Många framgångsrika biståndsinsatser görs via kyrkor och andra religiösa grupperingar. När mottagaren av Nobels fredspris doktor Mukwege, som också är pastor, undervisar i de stora pingstkyrkorna i östra Kongo om vikten av att skydda sina kvinnor och barn ger det långt större gensvar hos befolkningen än om en FN-tjänsteman hade sagt samma sak.

Religionens betydelse för förändring bekräftas också av doktor Iyad Abu Moghli, grundare och ledare av Faith for Earth Initiative inom FN:s miljöprogram, Unep, som några kristdemokrater haft äran att möta under de senaste dagarna. Han sammanför högnivåledare från olika stora religioner för att utifrån en gemensam etisk plattform påverka människor från olika religioner världen över i ett förändringsarbete för strategisk planering och ett hållbart samhälle, vad gäller både samexistens och omsorg om miljön. Detta är något som vi borde lära av i Sverige.

Fru talman! Barn är den grupp som är allra mest utsatt för både fattigdom, svält, krig och konflikter och naturkatastrofer. Vi behöver arbeta aktivt för att lindra nöden. Rättigheten till skolgång för barn, även när de är på flykt, ingår i FN:s deklaration om barnets rättigheter.

Skolan blir en respit från det elände som ofta finns i flyktingläger, en normalitet mitt i det onormala, och barnet ges en möjlighet att genom kunskap kunna ta sig därifrån och skapa ett liv i trygghet och utveckling. Därför är det alarmerande att nio av tio barn i utvecklingsländer vid tio års ålder inte kan läsa och förstå en enkel text. Där behövs ett strategiskt arbete via FN men också genom andra organisationer som specialiserat sig på utbildningsfrågor, såsom Global Partnership for Education.

Kristdemokraternas biståndspolitik drivs av partiets ideologiska grundstenar: solidaritet och syskonskap. För oss är det viktigt att värna ett starkt folkligt stöd för ett generöst och långsiktigt bistånd till fattiga länder även framöver. Vi är glada över att vi fått gehör för detta i regeringen och är positiva till idéer som kan leda till förbättrad kvalitet och transparens i tilldelningen av biståndet. Vi kommer att driva på för att den biståndspolitik som beslutats också genomförs.

(Applåder)