Fru talman! Min fråga går till försvarsminister Pål Jonson.

Hemvärnet med 22 000 frivilliga män och kvinnor är en förutsättning för att Försvarsmakten ska kunna lösa sina uppgifter vid höjd beredskap.

Operationsberedskapen går enligt 6, 24, 90, vilket innebär grundberedskap i 6 timmar och att vara redo att lösa uppgiften inom 24 timmar och under minst 90 dagar. Med anledning av det osäkra omvärldsläget är det inte otänkbart att vi i närtid kan stå inför en hemvärnsberedskap.

Ersättningsnivåerna inom hemvärnskåren är i dag fortfarande 90 procent av SGI. Det finns möjligheter till fälttraktamente, som regleras av regeringen. Men räcker det med tanke på medborgarnas stora ekonomiska press i dag?

Hur säkerställer vi att de som går in i hemvärnsberedskap inte behöver sälja till exempel sin bostad och hamna i skuld samtidigt som de försvarar Sverige under en längre tid?