Fru talman! Skolan är den viktigaste skyddsfaktorn mot kriminalitet, arbetslöshet och psykisk ohälsa. Det finns ingenting som minskar risken för utanförskap så mycket som att gå ut skolan med godkända betyg. Det är det bästa skyddet som Sveriges ungdomar kan få. Men tyvärr får en fjärdedel av alla ungdomar inte det skyddet. Var fjärde elev går ut årskurs 9 utan fullständiga betyg, och 16 procent gör det utan behörighet till gymnasiet. Det är helt enkelt inte tillräckligt bra.

Vägen framåt för att fler ska lyckas handlar inte om att sänka kunskapskraven. Svensk skola behöver i stället ha höga förväntningar på eleverna och ha lärare som har mer tid för eleverna och som kan skapa arbetsro på lektionerna och trygghet i korridorerna. Det behövs också tidiga kunskapskontroller och stödinsatser för att fler barn ska få möjlighet att lyckas. Det handlar om stödinsatser i form av ökad undervisningstid, läxhjälp i skolan för de barn som inte kan göra läxorna i hemmet samt lovskola. Inte minst handlar det om speciallärarstödet och särskilda undervisningsgrupper. Familjerna och föräldrarna behöver också vara med och ta ansvar. Vi behöver också vända den djupt oroande utvecklingen med den växande psykiska ohälsan bland barn och unga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

Fru talman! När det gäller den psykiska ohälsan är siffrorna djupt oroande. Andelen ungdomar som uppger att de känner sig nere har fördubblats de senaste 20 åren. 25 procent av tjejerna mellan 16 och 25 år lider enligt Folkhälsomyndigheten av svåra besvär av ängslan, oro eller ångest. Tyvärr sticker Sverige ut när man jämför med våra grannländer. Hos Bris ökar samtalen till stödlinjen och är nu uppe i omkring 50 000 kurativa samtal per år - dubbelt så många som för bara tio år sedan. Det säger sig självt att ett barn som funderar på om man över huvud taget vill fortsätta leva får det svårt att koncentrera sig på SO-lektionen.

Det behövs många förändringar för att komma till rätta med det här. Det handlar naturligtvis om stärkt elevhälsa, stärkt vård och bättre tillgång till bup. Men det handlar också om arbetsro på lektionerna, trygghet i korridorerna och evidensbaserat arbete mot mobbning. Skolan är en strategisk frontlinje när det gäller att mota den växande psykiska ohälsan, för ju tidigare vi lyckas stoppa detta, desto mindre är risken att problemen biter sig fast och följer med upp i vuxenlivet.

Fru talman! Sverige behöver också trygga familjer. I familjer som fungerar och har tid älskas vi villkorslöst. Där mäts inte ditt värde i antal lajks eller prissätts i märket på tröjan, utan där älskas du för den du är, inte för vad du presterar eller för hur du ser ut.

För barn som lider av psykisk ohälsa finns det ingen bättre plats att vara på än en trygg familj. Det bygger ett skyddsnät som är viktigare än någonting annat. Trygga familjer bygger trygga barn, och det bygger ett tryggare samhälle.

Elever behöver stöd hemifrån. Föräldrarnas och familjens betydelse för elevernas skolgång kan inte nog betonas. Hur kompensatorisk vi än vill att skolan ska vara, hur mycket vi än försöker ställa saker till rätta och hur mycket vi än önskar att familjebakgrunden inte skulle spela någon roll för skolresultaten kommer vi inte ifrån det faktum att föräldrar som involverar sig och bryr sig om sitt barns resultat i skolan är otroligt viktiga för barnens skolgång.

Föräldrar behöver därför få hjälp och stöd i att kunna hjälpa sina barn att klara skolans krav och mer aktivt involvera sig i barnets lärande. Detta kan ta sig uttryck på olika sätt. Det kan handla om att erbjuda föräldrarna konkreta verktyg för att stötta barnen. För vissa föräldrar kan det kanske hjälpa att på ett uppmuntrande sätt få höra hur viktigt det är att läsa högt för barnen varje kväll eller att få höra om betydelsen av att se till att barnen äter rätt, rör på sig, lägger sig i tid och gör läxorna.

Bara att tala om för barnen att i skolan lyssnar man på läraren och gör som fröken säger eller att varje dag fråga barnen hur de har haft det i skolan spelar roll för vilka signaler man sänder om hur viktig skolan är, vilket i förlängningen gör skillnad för skolresultaten. Skola och föräldrar behöver helt enkelt samarbeta och hjälpas åt för att våra barn ska få så goda möjligheter som möjligt att lära sig så mycket som möjligt i skolan.

En sådan sak som förväntansdokument tror jag är ett bra steg på vägen - ett slags ansvarskontrakt mellan föräldrar, elev och skola som tydliggör förväntningarna på både eleven och föräldrarna, såklart när det kommer till att ta ansvar för studierna men också gällande ordningsregler, bemötande och vad föräldrarna kan göra för att stötta sina barn.

Fru talman! Ett annat problem som vi har varit inne på tidigare i debatten när det gäller elevernas förmåga att ta till sig kunskap är skärmarna. Många lärare som vi träffar ute i skolorna menar att detta har förändrats drastiskt bara de senaste tio femton åren, och det är lätt att koppla ihop den bristande koncentrationsförmågan med skärmarnas inträde i våra liv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

Skärmarna är en tidstjuv som saknar motsvarighet i världshistorien. Skärmarna påverkar den psykiska ohälsan och bidrar till ökad oro, ångest, stress och självskadebeteende samt till sämre skolresultat. Att ständigt vara uppkopplad, att ständigt få sitt värde mätt i lajks och att ständigt vara rädd att ha missat någonting är en livsstil som sliter på hjärnan. Det sliter också barnen från andra viktiga aktiviteter som rörelse, sömn, träning, familj, vänner, läsning och lek utomhus. Här behöver föräldrar få stöd, rekommendationer och råd om hur man ska hantera skärmarna hemma.

Elever får också allt svårare att göra sina läxor hemma. Bara en av fem gör sina läxor utan digital distraktion, och det är klart att det blir svårt att koncentrera sig på läxorna när man har all världens underhållning inom armlängds avstånd. I klassrummen får den spinnande Tiktokhjärnan som ständigt letar nya snabba kickar barnen att välja bort att läsa längre texter. De prioriterar ned svårare uppgifter.

När skärmar har den här effekten på barn är det lätt att dra slutsatsen att skolan inte ska vara med och bidra till det. Det har varit ett misstag att tvinga in skärmarna i klassrummen och skolorna. Den digitaliseringshysteri som har rått, där allt digitalt, oavsett innehåll, i modernitetens namn har ansetts vara bra, måste få ett stopp.

Det får det nu. Skolan blir en motvikt till skärmarnas dopaminsökande sekundlek med våra barns hjärnor. Det blir färre skärmar och fler fysiska läromedel, mindre distraktioner och mer mobilförbud, färre snabba kickar och mer tråkigt tragglande.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)