Herr talman! Innan jag går in ytterligare på djupet med de förslag vi ska debattera i dag vill jag börja med att fortsätta på replikväxlingen alldeles nyss.

Vi har hört Fredrik Malm upprepade gånger kalla andra för sena på bollen. Då är det viktigt att tala om för den intresserade allmänheten eller andra som lyssnar på debatten att Socialdemokraterna har drivit frågan om offentlighetsprincipen i friskolor i decennier. Utredningen som Fredrik Malm stolt deklarerar att ministern har tagit emot tillsattes av den socialdemokratiska regeringen. När skolministern antog ändringsdirektiv till utredningen var det ogjort att uppdraget att utreda offentlighetsprincipen höll på att strykas precis när utredningen nästan var klar.

Anledningen till att det över huvud taget finns ett lagförslag för regeringen att ta vidare är att Socialdemokraterna och oppositionen bildade opinion för att offentlighetsprincipen måste införas. De satte ett sådant tryck på Lotta Edholm att hon var tvungen att låta utredningen ha kvar uppdraget. Det är ingalunda Fredrik Malms förtjänst att det lagförslaget finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

På tal om att vara sist på bollen; Liberalerna bytte uppfattning för två veckor sedan. Socialdemokraterna har drivit frågan i decennier. Bara för att reda ut några saker!

Så till mitt anförande. Det allt överskuggande målet måste vara en skola som fungerar för alla barn, en skola med kapacitet att utjämna skillnader i barns uppväxtvillkor. Att alla barn går i skolan, med rätt och plikt att delta, oberoende av föräldrarnas sociala status, är kanske den mest utjämnande faktor som finns i vårt välfärdssamhälle.

Det är därför vi har lagt fram förslag om att alla möjligheter att ta ut avgifter av föräldrarna, även obetydliga sådana, bör avskaffas. Det ska inte vara några fler ojämlika fruktstunder eller matsäckar, inga fler entrébiljetter till museibesök eller resor i kollektivtrafiken. Alla barn ska ha möjlighet att delta på lika villkor. Även små avgifter kan spela stor roll för familjer med små marginaler. Är det inte dags att vi också bestämmer att alla gymnasieelever ska ha rätt till en näringsriktig lunch utan avgift?

Skolan ska inte bara vara lika för alla utan också möta behov som den enskilda eleven har. Den ska vara en mötesplats för barn från olika bakgrunder, och den ska bygga en gemensam kunskapsbas för alla som bor i landet - skapa sammanhållning, inte splittring.

Men om skolan ska ha kapacitet för att kompensera för skillnader i uppväxtvillkor, fungera som mötesplats för barn från olika bakgrunder och bygga en gemensam kunskapsbas - då måste systemet göras om.

Som skolvalssystemet är utformat förstärker det segregationen. Som skolpengssystemet är utformat räcker inte pengarna, och skolans resurser blir inte rättvist fördelade. Som etableringsrätten för fristående skolor är utformad kan ingen instans heller planera för hur skolväsendet på en geografisk plats ska fungera i sin helhet. Därför har vi socialdemokrater en lång rad systemförändrande förslag i de motioner som behandlas i kammaren i dag.

Herr talman! De pengar som vi gemensamt har avsatt för barns och ungdomars utbildning måste gå till just detta. Ja! Friskolorna är här för att stanna. Ja! Valfriheten är här för att stanna. Men den som driver skola måste göra det i syfte att göra bra utbildning för eleverna, inte för att berika sig själv. Därför måste vinstuttag i friskolor förbjudas.

Kommuner har ansvaret för att se till att alla barn som bor i kommunen har en plats i en skola i rimlig närhet till hemmet. Friskolor har inte samma ansvar. En friskola kan optimera sina klasstorlekar, sin bemanning, sina lokaler, eller välja att avveckla verksamheten närhelst ägarna vill. Men man får ändå samma ersättning för att driva skola som kommunen har i kostnad för att driva sina egna skolor. Det gör att friskolor får betalt för en uppgift i skolsystemet som kommunerna utför. Därför måste skolpengen differentieras så att kommuner får ersättning för det utbudsansvar de har och friskolorna inte längre får betalt för en uppgift de inte utför.

Etableringsfriheten för fristående skolor gör att ingen kan skapa ett planerat skolväsen på en geografisk plats. Kommuner som har ansvar för att se till att alla barn har en skolplats i rimlig närhet till hemmet måste ha rådighet över var skolorna ligger. Därför måste kommunerna kunna lägga in sitt veto när det gäller friskolors etableringar och expansion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

I det här systemet sköter varje huvudman sin egen antagning. En lång rad mediala avslöjanden har visat svåra missförhållanden när det gäller detta. När Skolinspektionen granskar hur de fristående skolorna sköter sin antagning kan slutsatsen sammanfattas med att det går dåligt. Det är en uppgift som friskolorna helt enkelt inte klarar av. Dessutom innebär den ordningen att elever måste söka till varje skola hos respektive huvudman för att så att säga ha ett andrahands- och tredjehandsval om de inte skulle komma in på sitt förstahandsval. Det vore bättre och betydligt mer rättssäkert för dem som ska välja om skolvalet var gemensamt, det vill säga en instans som sköter administrationen. Därför bör skolvalet administreras av det offentliga, antingen av staten eller av lägeskommunen för respektive friskola.

När det finns fler sökande än platser till en skola måste ett urval göras. De flesta friskolor låter då kötiden vara det som avgör vilka barn som ska få plats. Den som har ställt sig först i kön kommer först in. Det kan låta rättvist, men det får konsekvensen att barn från socioekonomiskt starka hem har ett försprång när det gäller att komma in på populära friskolor. I stället borde givetvis alla som vill gå på en viss skola ha lika möjligheter att komma in. Kötid borde inte få användas för att göra urvalet. Det leder till att elevunderlaget segregeras.

Herr talman! När vi har täppt till läckaget av skattemedel och har fått stopp på segregationen och ineffektiviteten i systemet måste finansieringen förstärkas. En mer likvärdig skola innebär också att statens ansvar för finansieringen måste öka. Skolans resurser ska fördelas kompensatoriskt, men den kommunala resursen i skolan i dag är inte kompensatoriskt fördelad. Inom kommuner må den vara det, men mellan kommuner är den inte det.

Kommuner sätter av olika mycket till barnens utbildning, och mönstret verkar vara att kommuner med stor skattekraft sätter av mer än kommuner med liten skattekraft. Det får konsekvensen att elever som bor i socioekonomiskt starka kommuner får en mer påkostad utbildning än elever som bor i socioekonomiskt svagare kommuner.

Kommuner kan inte ansvara för den utjämningen mellan varandra. Det ansvaret måste staten ta. Därför borde likvärdighetsbidraget, kunskapsbidraget, byggas ut. Det är också viktigt att dess kompensatoriska inslag bevaras.

Dessutom behöver mer resurser riktas mot de tidiga skolåren, så att insatser kan sättas in tidigt både i ålder och i ett problematiskt skeende.

Samtidigt borde kunskapsbidraget byggas ut så att det omfattar också gymnasieskolan, vars resurser i dag i princip helt saknar kompensatoriska inslag. Förresten borde gymnasieskolan också bli obligatorisk. Det är den redan för den som vill ha en rak väg in på arbetsmarknaden. Det är dags att vi gör den obligatorisk också i lagstiftningen.

Herr talman! Det allt överskuggande målet måste vara en skola som fungerar för alla barn, en skola med kapacitet att utjämna skillnader i barns uppväxtvillkor. För att uppnå detta måste en lång rad systemförändringar ske.

Därför står vi socialdemokrater bakom samtliga av våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nummer 29 om kötidsförbud.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

(Applåder)