Fru talman! Jag yrkar avslag på propositionen och bifall till reservation 1.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt skydd för vissa polisanställda

Regeringens förslag innebär att anställda vid Polismyndigheten som arbetar mot den organiserade brottsligheten i vissa fall ska kunna använda en annan uppgift än namn i beslut och andra handlingar som dokumenterar en åtgärd som de varit involverade i. Regeringen föreslår också att uppgifter som kan bidra till att identiteten röjs för den anställde ska sekretessbeläggas. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 30 april, alltså nästa tisdag. De lagändringar som avser möjligheten att använda en annan uppgift än namn ska gälla under en tidsperiod om fem år.

Jag delar i och för sig regeringens bedömning att våld, hot och trakasserier mot offentliganställda riskerar att innebära allvarliga konsekvenser för den som blir utsatt och dessutom är ett allvarligt angrepp på vårt demokratiska system. Därför anser också jag att skyddet för offentliganställda, däribland poliserna som har den kanske mest utsatta positionen, bör övervägas. Jag vill också markera att det är självklart att de som blir utsatta för detta reagerar som brottsoffer i allmänhet. Man tar psykisk skada. Man tar särskilt skada om det är upprepade angrepp mot personen, om det så är hot, fysiskt våld eller trakasserier.

Varför yrkar då Vänsterpartiet ändå avslag på föreliggande förslag? Offentlighetsprincipen får inte avvecklas hur enkelt som helst. Som någon har sagt här i talarstolen är förslaget en främmande fågel i den svenska juridiska kontexten och i våra tankar om rättssystemet. Vi måste kunna upprätthålla rättssäkerhet, insyn och möjlighet till ansvarsutkrävande också för att skydda den som kanske felaktigt i sin offentliga funktion blir anklagad för vissa saker. Det är särskilt viktigt, eftersom den offentliga maktutövningen samtidigt ofta innebär kraftigt ingripande åtgärder för enskilda.

Jag har också fastnat för vad Lagrådet har skrivit i sitt yttrande, och de avstyrker förslaget. De menar att detta genomförs i en ordning som är felaktig. De förordar att förslaget ska samverka med SOU 2024:1, som kom i början av året och som handlar om hur ytterligare grupper, inklusive polisen, kan skyddas och hur man kan minska exponeringen. Betänkandet är nu föremål för remissbehandling. Den är inte avslutad men avslutas i juni, alltså inom ganska kort tid. Därför delar jag Lagrådets uppfattning att det vore rimligt att behandla förslagen i samma lagstiftningsärende.

Jag vill också relatera till att till och med regeringen tvekar lite grann om att införa den här lagstiftningen. De menar att det finns skäl för att införa den permanent men att det också finns starka skäl för att göra den tillfällig. Därför menar man att avvikelsen från traditionen i den svenska rättsordningen motiverar att för rättssäkerhetens skull bestämma att prova detta under en period om fem år. Det är inte någon kort tid, men man menar att genom att göra detta skulle vi få underlag för en utvärdering. Man flaggar alltså för att det inte är säkert att detta kommer att fungera väl.

Då kan man återigen kugga i vad flera remissinstanser har framhållit. Domstolsverket anser att man inte tillräckligt har belyst vilka konsekvenser förslaget kan få. Det är inte analyserat. Justitiekanslern avstyrker förslaget kraftfullt och vill också att detta ska sambehandlas med SOU 2024:1. Det som de också har fångat upp - jag har läst på om det - är att den utredningen faktiskt föreslår att man inte i första hand ska gå på detta med namnfrågan. Utredningen lämnar dock ändå ett sådant förslag eftersom man är tvingad till det av direktivet till utredningen.

Här har vi också ett system som är lite anmärkningsvärt, nämligen att regeringen genom direktiv nästan beställer vilken produkt som ska tas fram. Den här utredningen markerade dock att detta inte är det bästa alternativet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt skydd för vissa polisanställda

Förslaget är enligt JK för långtgående för att vi ska kunna hantera det på ett rättssäkert sätt. JO instämmer i stort med Justitiekanslern. Svea hovrätt menar att den utsatthet som poliser möter inte framför allt uppstår när de sätter en namnteckning på ett beslut utan att den uppstår i det konkreta mötet med enskilda, ute i den patrullerande verksamheten. Frågan är därför om man riktar in sig rätt i hanteringen av skydd för poliser.

Advokatsamfundet, som vi brukar luta oss mot, avstyrker inte men markerar att sekretessen kommer att brytas om polisen blir kallad till domstol för att vittna. Det är inte heller bara Advokatsamfundet som markerar det här, och det är också en viktig aspekt: Vi kan inte skydda hela vägen.

Stockholms universitet avstår från att yttra sig utan att motivera varför. Umeå universitet menar att det vore fel att svara på remissen nu och vill avvakta den större utredningen, det vill säga SOU:n. Uppsala universitet avstyrker. Flera andra remissorgan gör det också.

Jag hör till dem som tycker att det här blir ad hoc. Vi har en process som snart skulle komma igång och ta ett större, samlat grepp kring olika offentliganställdas säkerhet och möjlighet till sekretesskydd och som skulle kunna bli lagstiftning snart. Men i stället hastar man fram någonting här.

Jag vill också säga att regeringen har en väldigt annorlunda syn på vad som är brådskande och inte - vi väntar fortfarande på exempelvis kompletterande lagstiftning gällande diskriminering. Vi väntar även sedan länge på lagstiftning gällande psykiskt våld, vilket egentligen också ingår i det vi har pratat om och pratar om här i dag.

Jag yrkar därför avslag på propositionen och väntar på en helhetsbild som ger oss en mer seriös möjlighet att ta ställning.