Fru talman! När det gäller en sak kan jag hålla med Johanna Haraldsson. Jag instämmer i kritiken att propositionslistan från Arbetsmarknadsdepartementet är tunn. Det håller jag med om. Det är bara att beklaga.

Jag vill säga några ord om något som vi diskuterade lite i det förra replikskiftet. Det gäller hur Sverigedemokraterna ser på en kriskommission. Det är viktigt att också får med det i diskussionen. Det låter hela tiden som att vi är en del av regeringen.

När förslaget kom på bordet och jag läste det väldigt snabbt tyckte jag till en början att det såg ganska bra ut. Men man hade haft lite bråttom när man skrev det. I min värld hade man kanske i det läget kunnat ställa sig bakom Ciczie Weidbys och Vänsterpartiets reservation.

De har drivit frågan om en kommission för att belysa arbetsplatsolyckorna i väldigt många år. Det är en väldigt bra motion, får jag lov att säga, som jag också nämner i ett särskilt yttrande.

När jag läste igenom det förslag som Socialdemokraterna hade lagt tyckte jag att det var väldigt snävt och hafsigt gjort. Man fick intrycket av att det var en paniklösning som skulle skapa rubriker.

Det stämmer inte riktigt som Johanna Haraldsson säger att man bjöd in de andra partierna att förhandla och göra upp i frågan. Vi ska vara väldigt tydliga med - och detta är viktigt - att Socialdemokraterna inte får göra upp med Sverigedemokraterna i någon fråga över huvud taget. Det finns beslut på detta inom socialdemokratin, och det gäller både i riksdagen och på regional och kommunal nivå. Så är det.

Min dörr stod öppen hela tiden, men det var ingen från Socialdemokraterna som kom in till Sverigedemokraterna för att över huvud taget diskutera detta med oss som enskilt parti. Min fråga till Johanna Haraldsson blir därför: Tycker Johanna Haraldsson att det är problematiskt att Socialdemokraterna inte får diskutera sakfrågor med Sverigedemokraterna, frågor där vi i mångt och mycket är överens?