Herr talman! Jag tolkar det som att statsrådet delar min uppfattning att inget barn föds till kriminell. Inte heller kan vi se att något barn kommer till världen med förprogrammerade destruktiva könsnormer. Ingen ungdom väljer frivilligt att bli en del av prostitution eller att utnyttjas som handelsvara. Därför kommer jag att fortsätta sätta min tilltro till barnen och ungdomarna som vi ser i dag.

Jag vägrar att acceptera tanken att ens bakgrund ska avgöra ens öde. Jag är övertygad om att de som hamnar i dessa svåra situationer behöver ett samhälle som står starkt och som erbjuder alla barn, oavsett bakgrund, en trygg uppväxt.

I den senaste vårbudgeten, som släpptes för bara någon vecka sedan, tilldelades knappt några resurser alls för att bryta den ökade nyrekryteringen till kriminella gäng. Regeringen visar en uppenbar brist på politiska åtgärder för att hantera de aktuella frågorna om hur vi ska motverka ungdomsbrott och främja jämställdhet. Om dessa frågor verkligen hade prioriterats, varför ser vi då inte till att lösa problemen i skolorna? Varför underfinansieras välfärden? Varför ser vi att allt färre barn i särskilt utsatta områden kan delta i föreningslivet? Varför tvingas kommunerna skära ned på fritids- och kulturaktiviteter med mera?

Om vi inte kan stärka de positiva gemenskaperna riskerar vi att lämna barn och unga i särskilt utsatta områden åt negativa influenser och destruktiva miljöer där jämställdhetsnormer inte får fäste - en uppfattning som statsrådet och jag delar.

Alla unga strävar efter att ha en plats i samhället, att vara någon och att bli respekterad. Men samhället finns inte längre där för att bemöta dessa drömmar. Därför finns det mycket mer att önska, herr talman, av både högerregeringen och Sverigedemokraterna när det gäller dessa viktiga frågor.